… kan jag känna mig lite avis på Hedvigs totala optimism…

 

 

Att vakna och känna att varje dag är som en oöppnad present som man ser fram emot att uppleva – så borde vi alla känna, varje dag! De flesta av oss känner säkert så relativt ofta men varje dag… nja, jag undrar om kraft och ork finns att uppbåda den känslan varje dag?

 

 

Hon är glad och förväntansfull inför dagen oavsett vilken veckodag det är. Istället för att idag bli besviken över att träslöjden var igår och syslöjden inträffar först i morgon så väljer hon helt enkelt att vara glad för att hon hade träslöjd och idrott igår. Lika glad är hon då hon med stor iver berättar att imorgon då har hon minsann syslöjd och på torsdag har hon engelska. Ögonen strålar då hon berättar om allt hon hittills gjort och vad som komma skall. Det är underbart att bara betrakta henne och lyssna på henne.

 

Som så många gånger förr tänker jag att ingen lär mig så mycket om själva livet som lilla H gör!

 

 

Fler kromosomer och mer optimism till folket – så känner jag….

 

 

♥

 

 

 

dag