Hedvigs första sommarfest…
… med sin skolklass…
Den gick av stapeln igår kväll och det var stort vill jag lova!
Sommarfester på dagis har lilla H avverkat några stycken men nu var det med skolan…
Grillen var redan tänd då vi kom och uppslutningen av barn, syskon och föräldrar var god.
Vi valde att grilla hamburgare medan de flesta hade med sig korv. Vad med det tänker du?
Kvällens första konflikt tänker jag i samma sekund som lilla H öppnar munnen och säger:
– Ja´ älskal inte hambujjaje!!! Ja´ älskal kolv!
– Mmm.. fast idag grillar vi hamburgare, vi har ingen korv med oss…
– Dumma dej!
Ungefär precis i samma sekund som frustrationen väller upp i mig vänder lilla H upp sitt lilla solskensansikte mot mig och säger glatt:
– Kom mamma! Vi dukal…
Jag hänger inte riktigt med i hennes humörsvängningar men då de går från ilska till solsken bryr jag mig inte så mycket om att försöka förstå. Jag gillar helt enkelt läget väldigt snabbt och njuter av den lilla solstrålen som visar sig. Jag vet ju aldrig när monstret tar över igen så jag passar på…
”Dukade” på picknickfilten gjorde vi och sedan satte vi oss att vänta på hamburgarna.
Ibland måste man äta sådan man inte älskar tänker jag och så illa var det nog inte då hela hamburgaren slank ner i lilla H:s mage.
Sedan var det dags för brännboll!
Hedvig har aldrig spelat brännboll och då vet jag hennes vana trogen att det går inte.
Det finns inte en möjlighet att få henne att ens prova något nytt sådär på en gång.
Dessutom fanns en fotboll att tillgå och en kompis A som heller inte ville spela brännboll så saken var biff.
Hedvig, A och jag spelade fotboll vid sidan av brännbollsplanen.
Det gjorde inget, viktigast är att ha kul och vi hade jätteroligt.
När vi (läs; mamman) tröttnade på fotboll lekte vi jage och provade att göra en ”julia” i det mjuka gräset.
Det gick väl sådär för oss alla tre…
I slutet av den långa brännbollsmatchen, när vi egentligen gick mot filten för att dricka lite, hoppade Hedvig plötsligt in i ett av lagen och ville vara med. Hon frågade inte ens, hon var plötlsligt helt sonika bara med.
Så typiskt lilla H; efter en timmes observerande då vill hon prova – vilken tur att matchen inte var slut!
Efter två timmars lek, bus och stoj packade vi ihop oss och åkte hem.
Som alltid efter sammankomster med Hedvigs skolklass och, som ikväll, även med de äldre barnen i klassen över, infinner sig en feel-good känsla inuti mig…
Alla får vara med och vad än viktigare är, alla får vara med på sina egna villkor…
♥
