Dags för andra…

… utvecklingssamtalet sedan skolstart…

Förra utvecklingssamtalet ägde rum vid 17-tiden och det gick inte alls!
Eller, själva samtalet mellan pedagoger och föräldrar fungerade men lilla H ville inte vara med…
Hon ville hem, hem, hem och hon var trött, trött, trött vilket hon klart och tydligt deklarerade mest hela samtalet.

Jag har en vag misstanke om att fröken U och fröken J hade detta i bakhuvudet då de denna gång föreslog ett samtal klockan 13 istället.

Gick det bättre?
Njae… alltså Hedvig gör verkligen ingenting som hon inte har lust med!
Jag har aldrig stött på maken till envis liten tjej men istället för att få ett nervsammanbrott försöker jag (verkligen försöker jag) att se envisheten som positiv. Envishet kan flytta berg, eller hur?!

Hedvig vaknade strax efter sex i morse, släntrade yrvaken upp och sade:

– Ida´äl de fledag mamma! Du hämtal mig klockan ett o vi skall plata med U o J o de ska belätta att ja´ äl dukti´ i skolan…

Men precis!
Så var det ju och visst gjorde de det!
Berättade hur duktig Hedvig är i skolan…

”Kruxet” var (som väntat) att lilla H inte alls hade lust att delta i samtalet – idag heller…
Hedvig ville hem, alternativt åka till torget och fika (vi myser ofta till det med en fika på café sådär på fredagseftermiddagarna) och hon svarade knappt på tilltal då fröken U och fröken J pratade med henne.

Samtidigt som jag känner igen den sidan – det är så mycket Hedvig att bara vägra – så känner jag inte igen den alls eftersom hon annars pratar så man emellanåt kan önska sig öronproppar!
Men nej, vad fröken U och fröken J än frågade så svarade Hedvig:

– Ja´ vill åka hem…

För att lyckas genomföra samtalet med lite konstruktivt innehåll hämtade fröken J klassens iPad.
Då glimtade till i lilla H:s ögon och hon roade sig med diverse spel, allt medan vi andra pratade om hur det faktiskt går i skolan, om läxor, om skolan, om rädslan för brandlarmet (som gått tre gånger de senaste veckorna), om de tidigare uppsatta målen och om nya mål.

Så snart samtalet var klart stängde Hedvig av iPad:en, lade tillbaka den på sin plats för att sedan glatt skutta ut i korridoren, allt medan hon pratade och babblade oavbrutet.

Hon talar minsann om vart skåpet ska stå mitt yngsta lilla hjärta, oavsett hon pratar eller väljer att vara tyst!

Vad vi gjorde sedan?

Vi åkte till torget och gick på café – så klart…

♥