Nu gör det ont igen…
… det gör ont i hjärtat…
… klumpen i halsen gör också ont…
… det bränner bakom ögonlocken…
… och det känns som om jag fått ett knytnävsslag i magen…
… jag får svårt att andas…
Jag läser i norska ”Dagen”.
Jag önskar att jag inte hade läst…
Eller… nej, det önskar jag inte… man kan och ska inte fjärma sig från det som är, men jag önskar att jag sluppit läsa, att det inte var så här verkligheten ser ut…
Jag läser:
”Hvorfor er abort basert på kjønn fullstendig uakseptabelt, mens abort på grunnlag av kromosom-avvik ikke er det?”
Jag har faktiskt inte tänkt så förut, men det är ju precis så det är och vad är det för dold himla diskriminering?
Hur kan det få lov att vara så, att det är helt ok att abortera ett litet foster bara för att det har en extra liten kromosom, men det är fullständigt oacceptabelt att abortera ett litet foster för att det är av ett speciellt kön?
Såklart att man inte ska få abortera ett litet foster för att det är en flicka och du hade önskat dig en pojke, eller vice versa!
Visst är det självklart?!
Det tycker jag!
Det är ett barn du vill ha, inte en flicka eller en pojke, och om någon blivande förälder där ute i landet går omkring och önskar sig ett barn av ett visst kön så vet vi alla att man uttalar inte det högt eftersom det är helt irrelevant; man tar det barn man får och älskar det högst av allt!
När jag läser i Dagen tycks det som att man tänker; man tar det barn man får bara det inte har Downs syndrom!
Hela diskussionen är fullständigt horribel!
Men, säger en del, man vill ju ha ett friskt barn…
Hedvig är frisk, hon är friskare än vad mina två andra barn var när de var små!
Att ha en extra liten kromosom på det 21:a kromosomparet gör inte att du är sjuk…
Min tanke är inte att återge hela artikeln, ni kan läsa själva på http://dagen.no//Nyheter//Innenriks/tabid/248/Default.aspx?ModuleId=75114&articleView=true
Min tanke är att väcka era tankar…
Vart är vi på väg…?
Hur skall det bli…?
Jag vet inte hur jag skall kunna stå ut med detta hårda, till viss del cyniska och dessutom diskriminerande samhälle och samtidigt titta fina, ljuvliga, underbara lilla H i ögonen…
Det gör ont…
♥
Vidrigt är vad det är! Vidrigt och ovärdigt!
Det du förmedlar är fina, ljuvliga och underbara lilla H och jag vill att alla ska få ta del av din syn, du som har relevant erfarenhet, till skillnad från alla "tyckare".
Jag vill skicka styrka till dig och familjen, det måste vara ofattbart horribelt att läsa detta om en av dem man älskar mest.
Kram!
Tårarna rinner sakta nerför kinderna..det smärtar inom mig..för det är just det här synsättet som gör mig orolig och ledsen..vill skydda Tuva ifrån detta..andras oförståelse och rädsla..om alla ändå kunde få ta del av vilka fantastiska barn detta är..det är inte bara våran familj som har den lyckan att få ha Tuva i vårat liv utan hon ger hela vår omgivning glädje och kärlek! Och vad är viktigare än det? Mångfald berikar! Och snälla, det är en människa!!! När vi bodde i Stavanger under några år möttes vi av ifrågasättanden och irritation,varför man skulle vilja göra ett kub/nupp test! Då var det på tapeten här hemma och de allra flesta i vår vänskapskrets gjorde dessa tester. Vi avstod,fick vårat första barn. Vid andra graviditeten tänkte vi inte ens på det..då kom Tuva!:) Därför gör det extra ont att läsa om detta förändrade synsätt i vårat grannland. Först Danmark,sen Sverige och nu Norge..vart är vi påvväg? Ha en fin helg! Mvh Therese
Förstår verkligen att du blir ledsen av att läsa detta, Jessica. Det är så sjukt så det e inte sant. Men jag tänker att vilken tur att du o din familj kämpar för att nå ut med budskapet att det är självklart att barn med Downs har ett lika värdigt liv som barn utan Downs. Du kan förändra om någon Jessica med din otroliga förmåga på att uttryck i både tal o skrift. Vad e det för värld de vill ha om alla skall vara lika ?? Hemskt e det! Kämpa på vännen med att nå ut med din kunskap om hur det är med ett barn med Downs……alltså alldeles underbart <3 kramar i massor från fam Karmteg
Det är ett sjukt samhälle vi lever i… min far jobbade som obstetriker i Sverige på 70-talet, men vi lämnade Sverige och flyttade till USA, för han var emot aborter överhuvudtaget, och var alltid ängslig att bli uppsagd för han vägrade att göra dom.
Det finns ju allt mer och mer vetenskap som bevisar hur avancerade och utvecklade foster är vid tidigt stadium, och vare sej de har Downs eller inte, så är det ju bara trassligt och tragiskt att vi inte kan bestämma oss som samhälle att det inte är rätt att avbryta graviditeter av sådana skjäl som att vi Inte vill bli föräldrar, eller att det var fel kön, eller kanske något är fel med barnet. I min syn tycker jag att det ända som går att försvara är när mammans liv är i riktig fara och det inte går att rädda barnet (t.ex. äggstocksgraviditet)…
Särskilt när min man och jag inte kan bli gravida och så gärna önskar att adoptera… Jag blir också ledsen när jag tänker på alla små barn som hamnar i soporna för att någon inte vill vänta nio månader och ge barnet till en annan familj som glatt skulle ta emot det. Hoppas och ber att samhället vaknar upp snart och inser att vi mördar våra barn.
TACK!!!
Du lyckas precis sätta ord på mina känslor. Läste också artikeln och blev både arg ledsen och förtvivlad. Vart är samhällets moral på väg?
Våra barn – våra ljuvliga underbara barn – med det där lilla extra ger så mycket och lever ett liv med massa livskvalitet, kärlek, humor och skratt!
Önskar av hjärtat att alla inte vore så rädda för det som är lite annorlunda, men samtidigt så fantastiskt bra