… och julen är snart förbi…

 

 

Jag hoppas ni alla har haft en lugn, skön och avkopplande julhelg!

Ända sedan jag var barn känner jag ett styng av vemod när julen närmar sig sitt slut.

Ett helt år kvar tills nästa jul…

 

Samtidigt gläds jag åt att vi har haft en mysig jul med alla barn hemma (det är det bästa), vi har haft båda mina fina systrar med lika fina män och fantastiska syskonbarn här och vi har haft min mamma och hennes man här. Vad vore julen utan mamma tänker jag…?

 

Huset var fyllt till brädden av lek, bus, skratt, glögg, julgodis, chokladkartonger, julmat, Kalle Anka och framför allt av mysig samvaro. Tomten kom och tomten hade säcken full. Hedvig tog emot honom med öppna armar och helt utan blygsel. Då tomten tänkte sig att lämna vårt hus för att hasta vidare till ”alla andra barn” bad Hedvig honom att gå till Elin och Anna, våra finfina grannflickor.

 

 

– De bol däl borta! Ja´ kan peka så du gål till lätt hus…

 

 

Vilken tur, tänkte vi andra, att det var just hem till Elin och Anna hon bad tomten att gå. Vi andra anar att det kanske var just till det huset tomten ville gå och vi anar också att tomten sedan kanske ville stanna kvar i det huset. En viss likhet mellan tomten och Elin och Annas pappa finns…

 

Vi sjöng något annorlunda snapsvisor mot vad vi gjort tidigare julaftnar. Lilla H tog kommandot helt över dessa visor i år och valde att ståendes på sin stol sjunga ”Ja må han leva” samt ”Happy Birthday” så det rungade om det – för oss andra femton personer runt bordet var det bara att hänga på. Kanske har vi skapat oss en ny tradition här i huset…?

 

Alldeles särdeles nöjd med sina julklappar sjönk Hedvig senare på kvällen ner i soffan och kopplade av med sin iPad. Det är så hon bäst kopplar av, lilla hjärtat. Våra fina stora barn verkade också särdeles nöjda med sina julklappar och vad ännu bättre var verkade de så nöjda med att umgås med nära och kära. Jag blir varm inombords då jag ser hur roligt de har tillsammans alla kusiner, hur otvunget de umgås, skrattar och delar erfarenheter och funderingar med varandra.

 

 

Det är ändå det allra, allra bästa i livet tänker jag.

Att vara nära sina nära och kära och vårda relationerna till dem…

 

 

♥