… med vackert lingonris…

 

 

Jag stryker ett lucialinne namnat ”Kicki Roos”.  ”Kicki Roos” det är jag och jag ler inombords och tänker lite på hur viktig var människas historia är. Lucialinnet jag varsamt stryker ikväll skall lilla H ha på sig imorgon kväll då hon skall vara Lucia på klassens julfest. Lucialinnet namnat ”Kicki Roos” har jag en gång haft och känt mig som den vackraste Lucian.

 

Det är njutningsfullt att veta att lilla H skall tassa omkring i det Lucialinne jag själv som liten tassat omkring och som även finaste Ebba tassat omkring i då hon var liten. Också Ludde har tassat omkring i linnen namnade ”Kicki Roos”, fast då som stjärngosselinne. För mig är det hög mysfaktor, mysfaktor som fyller mig med värme och kärlek…

 

Det är också njutningsfullt att veta att min mamma en gång för hand sydde fast alla mijoner ”Kicki Roos”- lappar.

 

Jag fortsätter att tassa omkring här i köket, smuttar på lite glögg, norpar en saffransskorpa eller två och tänker att det är en ynnest att få föra sina traditioner vidare till sina barn. Jag tänker att det är en ynnest att få ha så fina barn.

 

 

Barn, kärlek och traditioner gör mig rik…

 

 

♥