… paketkalender…

 

 

Trist, men sant!

Det är inte så att jag legat på latsidan, inte alls, det handlar om att lilla H förtrollats av den kommersiella varianten av paketkalender och som jag egentligen är en stor motståndare till.

Jag älskar att klura ut innehållet till 24 paket, jag älskar att slå in dessa 24 paket, att knyta fast dem i den hembroderade vackra adventskalendern likaså. I år blev jag snuvad på det…

 

Efter att Hedvig i den himla leksakskatalogen hade fått syn på dessa varianter av paketkalendern har hon varit helt såld! Hon har pratat om en sådan adventskalender oavbrutet sedan dess. Inte Star Wars som man kanske skulle kunnat tro utan helst ville hon ha Polly Pocket. Nu blev det inte Polly Pocket och det är mitt fel! I min iver att försöka övertyga henne om att den traditionella paketkalendern är att föredra har jag in i det längsta skjutit på inköpet av en Polly Pocket kalender. När jag så i onsdags fick inse mig besegrad begav jag mig till den största av största leksaksaffärer som i sin katalog visat just Polly Pocket adventskalender så visade det sig att den var slut!

 

Med lite lätt ångest köpte jag istället Playmobils lika rosa och lika förtrollande adventskalender och hoppades innerligt att även denna skulle falla Hedvig i smaken.

 

 

Lika lycklig är hon över Spidermankalendern med choklad i som Ebba köpt till henne, och för kalendern som följde med Bamsetidningen sist, och för TV:s julkalender…

 

När de tre stora barnen var små hade jag 24 x 3 julklappar att klura ut, att slå in och att knyta fast i de hembroderade adventskalendrarna och jag njöt av varje sekund. Fast de tycker att jag är lite löjlig kan jag inte låta bli att slå in varsitt litet paket till dem till första, andra, tredje och fjärde advent…

 

Det ligger en stor glädje i att pyssla om och i att ge…

 

 

Lyckliga barn = lycklig mamma som bekant.