Lite fredagssur på mig…

… kan lilla H vara…

Anledningen är att jag hämtar henne på fritids redan klockan ett på fredagar!
På fredagseftermiddagar har man ”Idol” på fritis med musik från Youtube och var en som vill uppträda kan önska en sång fritt ur huvudet – Hedvig brukar vilja uppträda till ”Heja Bamse” – och juryn är snäll, enbart snäll!

Sedan jag började hämta Hedvig klockan ett så missar hon ”Idol” vilket ibland ger upphov till sura miner. Sura miner som alltid går över fort tack och lov, det är ju ändå bäst att få gå hem.

Igår var det inga sura miner dock!
I flera dagar har Hedvig väntat på att jag skall hämta henne klockan ett för att då åka till Alva!
Söta, fina Alva som från början är en fotbollskompis och numera även en ”kompis-kompis”.

Då jag stegade in på fritds igår släppte lilla H allt hon hade för händerna och ropade, utan att se sig om:

– Hej då allihopa! Nu åkel ja´till Alva!!!!! Tlevlig helg….

Och ute ur fritids var hon på två röda sekunder. Hon hade inte ens tid att gå på toaletten först utan tyckte hon kunde göra det hos Alva, bara vi kom iväg någon gång!

På väg till Alva åkte vi över Tjörnbron. Den ser vi varje dag till och från skolan och vi åker över den då och då. Igår var första gången jag noterade att Hedvig reflekterade att vi faktiskt åkte över den. Plötsligt då vi är högst upp på bron tjoar hon från baksätet:

– Titta mamma! De äl MIN bokstav!!!!  ”H” stål de!!!

Och visst är det Hedvigs bokstav!

De lekte Hedvig och Alva, oj vad de lekte!
Ibland när vi är borta brukar Hedvig säga att hon vill åka hem. Det sade hon även igår men bara ett par gånger i början och efter några timmars lek, god mat och god fika föreslog jag att vi skulle åka hem och ”göra fredag” för resten av familjens barn som väntade hemma. Men nej, Hedvig ville inte:

– Åk hälv! Ja´stannal ja´!

Det händer liksom inte att Hedvig säger så!
Hon är likt sin mamma och sin pappa en riktig hemmakatt, vanligtvis i alla fall, men inte igår.

Efter löften om att Alva snart kommer hem till oss och leker gick Hedvig med på att åka hem.

Kompisar, riktiga kompisar, är något av det bästa man kan ha tänker jag…

♥