Jag skrev tidigare…

… att vänner är guld värda…

De är dem oavsett man är liten eller stor.
Jag har en speciell vän, en sådan som man vet att man har till fullo oavsett hur ofta man ses.
Jag är lyckligt lottad och några sådana vänner och jag tror inte ens de anar vad de betyder för mig!

Igår ringde en av dem till mig, Ingela, och hon är mycket, mycket speciell för mig!
Jag tycker så mycket om henne att jag inte ens vet hur jag ska beskriva det och det bästa är att hon nog faktiskt förstår vad hon betyder för mig!

Ingela ringde då jag precis skulle ”göra” lite fredag för mig och fyra barn.
Jag skulle duka för att servera räkor till vissa av oss i familjen och grillad kyckling, gott bröd, ost, kex, vindruvor etc till andra i familjen. Då ringer Ingela och frågar om hon får komma en stund.

Om hon får komma?!
Så klart hon får komma!
Ingela är en av de som jag ständigt längtar efter att träffa.

Ingela kom och åt med mig och barnen.
Hedvig kom släntrande från soffan då vi skulle äta och höll handen likt en skygglapp för ögonen då hon passerade Ingela. Jag frågade varför hon gjorde så och hon svarade:

– Ja´ äl lite blug bala…

Blygheten släppte och hon pratade på under middagen. Sedan tyckte Hedvig, vän av ordning som hon är, att det var dags att ”flytta fredagen” in i soffan och mysa som vi alltid gör på fredagar. Det innebär i Hedvigs sinne att vi sitter tillsammans i soffan, tänder ljus, ”tal flam lite gott”, tittar på TV (fast Hedvig tittar mest på sin Ipad), är uppe länge och så…

Jag tror det mest handlar om en känsla av att vara nära, av att vara tillsammans…

Medan jag dukade av gick lilla H och Ingela in i vardagsrummet och kröp upp i soffan.
 
Ingela fick minsann hedersplatsen!
Platsen bredvid lilla H som annars mest är mig förärad och jag tänker att bättre betyg kan ingen få, hedersplatsen liksom…

De kikade på ”Fixa rummet” och jag kan tänka mig att även ”Barn på sjukhus” bläddrades fram på Bollibompawebben. De småpratade, skrattade och myste och jag hörde ifrån köket hur bra de hade det.

Då Hedvig hade varit ”uppe länge” gick jag för att stoppa om henne i sängen. Vi myste en stund och pratade om dagen som varit, om hur roligt Hedvig haft först i skolan och sedan hos Alva. Därefter tänkte lilla H en stund och sade sedan:

– Aa, de val loligt ida´ mamma, å så fick ja´ en ny kompis åsså!

– Fick du en ny kompis?

– Aa, Ingelala hetel hon…

♥