Modiga, modiga…

… modiga Ebba!

Ebba som står upp för sina åsikter…
Ebba som vågar stå upp för sina åsikter…
Ebba som vill att andra människor tar del av hennes åsikter…
Ebba som låter andra ta del av hennes åsikter…
Ebba som älskar sin lillasyster överallt annat…

Fina, stora, kloka Ebba har börjat gymnasiet.
Det innebär ny skola, nya lärare och framför allt nya klasskompisar.
På en annan ort, i närheten förvisso, men ändå på annan ort.
De nya kompisarna vet inte att Ebbas lillasyster har Downs syndrom.
Det är lätt att tänka att det väl inte spelar någon roll…

Men det spelar roll…

Syskon till ett barn som inte faller inom ramen för det ”normala” blir utsatta för elakheter!
Ledsamt men sant!

Men nej, säger föräldrar till mig, inte här, inte på den här lilla orten där vi bor…?
De syftar på skolan som Ebba gått på mellan förskolan och åk 9 och som Ludvig går på ännu.
Alla känner ju Hedvig och vet hur mysig hon är, fortsätter föräldrarna.
En del av dessa är föräldrar till barn som sagt elakheter och fått Ebba och Ludvig att gråta många gånger.
Mina barn upplever en orättvisa och en kränkning för vart elakt ord som sägs om Hedvig, Downs syndrom eller andra funktionsnedsättningar…

Jag kan inte sluta fundera på varför människor är elaka…

I sin nya skola beskriver Ebba sin lärare i samhällskunskap som suverän!
Han ställer frågor, kräver svar, väcker tankar och vill att var och en skall fundera över sin egen åsikt i den nämnda frågan och han vill att man skall kunna argumentara för och stå för sin sak.

Det är bra tänker jag, det är samhällskunskap på hög nivå!
Att reflektera och tycka till!

Igår kom Ebba hem och berättade att läraren ifråga hade bett dem återge nyheter som de hört/sett/läst för att sedan berätta sin egen åsikt/tanke om nyheten.

Då säger fina, kloka, varma, kärleksfulla Ebba att när några andra hade talat om nyheter så berättade hon om debatten som pågår i Danmark kring den utökade fosterdiagnostiken vilket lett till antalet födda barn med Downs syndrom har minskat kraftigt.
Hon berättade också att det beskrivs som en seger för det danska samhället.
Vidare berättade hon att Danmark triumferar med att om bortsorteringen av dessa foster fortsätter i samma takt som nu är Downs syndrom praktiskt taget utrotat år 2030…

… hon berättade även inför hela klassen att det beskrivs som en seger…

Klassen blev intresserad, tog ställning, argumenterade, debatterade och klassen undrade så klart hur Ebba visste allt detta? Hur kunde hon vara så insatt?

– Men vad sade du då gummman?
undrade jag och tänkte att det kräver mod att positionera sig genom att berätta.

– Att jag har en lillasyster med Downs syndrom och att jag älskar Hedvig precis lika mycket som jag älskar mina andra syskon!

…svarade Ebba…

Lilla, stora, kloka, fina, empatiska, stolta Ebba vars enda sorg med den lilla extra kromosomen i familjen är att Hedvig faktiskt inte har den ärftliga varianten av Downs syndrom – för Ebba vill så gärna i framtiden ha en egen liten bebis med en extra liten kromosom…

♥

modig