Igår hade vi besök…

… av M och hennes familj…

Familjen som vill lära känna lilla H för att få lov att ”låna” henne då och då…

Lite nervöst och ändå inte kändes det.
Nervöst för att det är en ny situation för oss – och för dem – samtidigt har jag mailat och pratat så mycket med M att det känns som om jag känner henne lite.

Hedvig var laddad!
Redan i lördags bakade vi ”bluna muffins” (gäller det muffins tycker Hedvig endast om chokladmuffins) för att bjuda M och hennes familj på.

Lite osäker på hur jag skulle introducera för Hedvig vilka dessa människor är slank det ur mig under veckan som var att de är kompisar till mig och Hedvigs pappa.
Kompisar är ju bra, det vet Hedvig om någon, och blev med ens positivt inställd till besöket.
Vi har pratat mycket om dem alla, vad de heter, vad barnen heter, vad hunden heter och vad deras lilla hamster kan tänkas heta för det hade jag inte riktigt koll på.

Så kom de…
… lilla H vägrade att komma och hälsa…

Så himla mycket Hedvig att göra så!
Det hon inte vill, det gör hon bara inte…

Hon hade helt sonika placerat sig själv på övervåningen bredvid Ludde i soffan och var djupt insjunken i sitt Nintendo DS. När jag bad henne att komma och hälsa hördes ett svagt:

– Nää…. ja vill inte…

Så vi struntade i henne en stund, fixade fika och småpratade lite.
Som sagt, det är en ny situtation för alla inblandade…

Jag frågade deras dotter, 12 år, om hon hade lust att följa med mig upp för att ”locka” med Hedvig ner till oss och jo, det gjorde hon gärna.
Vilken Mathilda!
Hon hälsade på Hedvig som blev ”tätteblug” och satte sig sedan bara bredvid och började prata om Mario etc.
Lilla H blev mäkta imponerad!
Här en kommer en stor tjej och vill vara med – och känner dessutom till Mario!!!
Efter en stund frågade hon Hedvig om hon kunde få se hennes rum.

– Jaa kan du…
svarade Hedvig.

– Kan du följa med mig dit?

– Jaaa! Det göl vi!

Sedan fick Hedvig bråttom att samla ihop sig och sitt ds och skyndade sedan nerför trappan till sitt rum, mycket noga med att inte slänga ett enda öga utåt köket eftersom hon ju faktist var ”tätteblug”…

Pang!
Dörren till Hedvigs rum smälldes igen och ingen av oss andra var välkomna.
Efter en kort stund hördes skratt och flams inifrån rummet och när jag knackade på för att be dem komma och fika ville Hedvig inte alls!!!

Jag är inte så förvånad!
Himmel vad bestämd den lilla ”ungen” är…

Men Mathilda lockade med Hedvig även denna gången.
Lite tyst satt Hedvig med och fikade medan hon snabbt tryckte i sig två ”bluna” muffins, hon som annars inte är någon gottegris.

Plötsligt berättade hon att inte alls var blyg längre och jo, lite släppte allt blygseln även om hon inte körde samma race som hon gör annars. Jo, med Mathilde gjorde hon det! Jag kan bara tänka mig hur mycket hon bestämde och härjade med henne. Hedvig är lite som Pippi; hon tar det gärna med kommando…

Hedvig visade sina dagböcker, hoppade studsmatta med Mathilda och ja, hon stortrivdes!

En ljuvlig Bukowskikanin fick Hedvig i present – den fick fick till och med sova hos Hedvig i natt och det brukar minsann inga nykomlingar få göra.

När de sedan åkte hem satt Hedvig i mitt knä på altanen och vi vinkade till Malin, Mikael och Mathilda.
Då ropade Hedvig:

– Hej då Mathilda, ja kommel snaat till dej o lekel…

Vi bestämde igår att de skulle fundera på sitt håll och vi på vårt håll och sedan höras under veckan.
Från vårt håll behövdes inte mycket funderande, inget alls egentligen.
De tre av familjens fyra medlemmar vi träffat gav oss ett så oerhört varmt intryck!
Underbara människor, med fötterna på jorden och, som vi uppfattar det, med en genuin övertygelse om att Hedvig kommer att berika deras liv…

Det gör hon ju!
Det vet vi alla som känner lilla H, hon berikar, hon ger och hon lär oss varenda dag och jag delar gärna med mig av henne till andra människor. Till de jag tycker om vill säga…

Så idag, vid lunch, så ringer Malin!
Hon vill, de vill, hela familjen vill lära känna lilla H och låna henne av oss!
Åh, mitt hjärta tog ett glädjeskutt och jag känner mig alldeles rörd.

Så säger Malin det jag helst av allt vill höra!
Nämligen att de naturligtvis hoppas att få vara en del av Hedvigs liv, inte bara nu för ett kort tag utan jämt…

♥