Idag kom brevet…

… som vi väntat på…
… och ändå liksom fasat för…

Brevet ifrån Drottning Silvias Barnsjukhus pratar jag om.

Vi, eller lilla H rättare sagt, har fått ett datum för den katerisering som måste göras.

Fast jag vetat länge att brevet kommer ligga i brevlådan en vacker dag så slog hjärtat ett dubbelslag då min man sade att det kommit.

Nej, nej, nej, NEEEEJ skriker det inombords!

Med huvudet vet jag att det är nödvändigt…
Med huvudet vet jag att det inte finns något alternativ…
Med huvudet vet jag att lilla H är påverkad av sitt höga blodtryck…
Med huvudet vet jag att det är ett relativt enkelt ingrepp…
Med huvudet vet jag att vi har bland de bästa kardiologerna i världen just på Drottning Silvias Barnsjukhus…
Med huvudet vet jag att lilla H genomgått större, mer riskfyllda operationer som bebis – och det gick ju bra…

Men det är mitt lilla barn…
Det är trots allt en sövning…
Oron från då, när min lilla H var så liten och så sjuk, kommer tillbaka…

Det känns som om det är hysterisk kaos i hela mitt inre, samtidigt som mitt praktiska jag kommer fram.
Vi har tittat i almanackan, konstaterat att det krävs tre dagar ledigt ifrån skolan, bestämt vilka kvällsaktiveter som behöver avbokas och vilka som kan vara kvar.
Jag har konstaterat och för säkerhets skull skrivit en lapp att jag måste komma ihåg att ringa på måndag mellan kl 13.00 och 14.30 för att bekräfta datum och tid.
Jag har berättat för Hedvig att vi fått en tid för att laga lite till i hjärtat.
Jag har också berättat för Ebba och Ludvig att vi fått en tid för att laga lite till i hjärtat.

Allt detta medan hela mitt inre skriker av oro…
Det är mitt lilla barn…

♥

rädd