Två systrar…

… som älskar varandra totalt villkorslöst…

Det är en ynnest att ha syskon, det tycker jag som har flera!
Lilla H har också flera syskon, närmare bestämt tre stycken.
De är viktiga för Hedvig, mycket viktiga, var och en på sitt sätt.
Hedvig är också viktig för dem alla!

Hedvigs syskon bor hemma lite olika.
Storasyster bor varannan vecka.
En storebror bor här jämt.
En storebror bor här varannan helg.

Hedvig har full koll på när de är/ska vara hemma och hon har olika förhållningssätt till var och en av dem.
Ludde som bor hemma jämt får ganska mycket av Hedvigs ilskna humör, precis som jag.
Vi finns ju här jämt för henne och är nog i Hedvigs ögon så självklara att hon kör sitt race med oss precis som hon behagar. Vi brukar trösta oss, Ludde och jag, med att vi ändå är priviligerade som får så mycket tid med lilla fröken underbar.
Gustav som kommer varannan fredag -samma fredag som glassbilen kommer har lilla H upplyst oss om – blir gärna attackerad så snart han kommer innanför dörren och förväntas leka och leka med Hedvig. Helst i hennes rum och med stängd dörr så vi andra inte kan vara med. Sådär kul tror jag att Gustav tycker det är efter en stund.
Ebba som kommer hem varannan måndag – och följaktligen ”åker” varannan måndag – möts med lika stor förväntan och entusiasm som Gustav.

Och Ebba leker och leker och leker!
Ebbas tålamod är oändligt!
Ebbas tålamod överträffar alla andras tålamod i familjen!
Jag beundrar Ebba för många saker, bland annat för hennes outsinliga tålamod!

Ebba och lilla H har en alldeles speciell relation och jag tror att de behöver den relationen lika mycket båda två.
De behöver den för att vara hela som människor…

Hedvig har under flera år varit lite sur då Ebba ska åka till sin pappa.

Vill inte säga hej då…
Vill inte krama…
Vill inte pussa…
Vill inte ens vinka…

Till Ebbas besvikelse naturligtvis!
Hedvig har också uttalat att hon tycker att Ebbas pappa är dum som kommer och ”tar” Ebba.
Nu vet jag att lilla H tycker att Ebbas pappa är kul men det är säkert så det känns just när Ebba åker.

Tidigare har Hedvig varit lite nedstämd precis när Ebba åkt men det har gått snabbt över.
Vi har satt upp Ebbas namn på nästkommande måndag på Hedvigs schema och så har hon nöjt sig med det.
Frågat några gånger varje dag i och för sig när Ebba kommer hem, men accepterat förklaringen att hon kommer på måndag och att det är si eller så många dagar kvar.

Sedan i somras har läget förändrats, på gott och ont.
På gott för att det innebär ytterligare en utveckling hos lilla H, en ökad medvetenhet.
På ont för att Hedvig är så ledsen, så ledsen…
… och då blir Ebba så ledsen, så ledsen…

Sedan i somras överrumplas Hedvig plötsligt då och då av en intensiv, häftig längtan efter sin storasyster.
Hon blir först tyst en längre stund – det hör inte till vanligheterna varför vi runt omkring ofta reagerar på det.
När vi sedan frågar vad det är? Om hon är ledsen? så nickar liten H, ögonen fylls med stora, blanka tårar och underläppen börjar darra. Hon försöker hejda tårarna och när det inte längre går hulkar hon:

– Ja längtal föl min stolasystel…

Hedvig är då helt otröstlig!

I somras gav jag med mig efter en lång stund, jag gick med på att vi kunde ringa Ebba.
Varför gjorde jag inte det på en gång?
För att Ebba också blir ledsen när Hedvig är ledsen och då har jag plötsligt två små flickhjärtan att trösta, varav den ena på andra sidan telefonen, en bit ifrån mig.
Jag vill ju inte att något av mina barn skall vara ledsen…

Då vi ringde i somras var timingen mindre bra.
Ebba satt med massor av kompisar och tittade på film och hade det förmodligen toppen tills vi ringde.
Hon gick ut ur rummet och pratade länge, länge med Hedvig.
Hedvig ville inte sluta men gick med på det då Ebba lovat att skicka ett foto av sig själv till min telefon.

Då blev Hedvig så glad!
Kloka, fina, pedagogiska Ebba ♥

Igår blev det alldeles förfärligt ledsamt igen.
På väg i bilen från säsongens första inomhusträning i fotboll bad Hedvig mig plötsligt att stänga av musiken och blev sedan knäpptyst. Jag undrade varför eftersom hon annars vill ha stereon på, på alldeles för hög volym.

– Ja vill ha tyst näl ja tänkel…
sade lilla H sorgset.

– Vad tänker du på då?
undrade jag.

– Ja tänkel på min stolasystel… Ja längtal föl min stolasystel…

– Ebba kommer på måndag igen!
sade jag lite hurtfriskt – dumt gjort av mig.

Då rasade världen och krokodiltårarna svämmade över.
Är det torsdag och man längtar så är det ju jättelångt till måndag.

Hemma torkade Hedvig tårarna…
… en stund…
… i duschen rann de igen…
… i soffan innan kvällsmaten rann de för fullt…
…under tiden smörgåsen åts rann tårarna…
…tyst och stilla…

Då smörgåsen var slut och mjölken uppdrucken gav jag upp igen och vi ringde till Ebba.
Den här gången blev Hedvig inte glad då de pratade, hon längtade ännu mer…

Ebba bad henne att inte vara ledsen.
Ebba lovade att komma och hämta sitt matchställ då Hedvig är hemma.
Ebba berättade massa roliga saker.
Ebba skojade.
Ebba sade att hon också längtar.

Då jag fick tillbaka luren av Hedvig trodde jag nog att det skulle bli lite bättre ändå.
Men nej, istället skrynklades hela det lilla söta runda ansiktet ihop och tårarna rann ännu häftigare.

Lilla H kröp upp i mitt knä och somnade!
Det händer inte ofta men det var kanske av ren utmattning?

Jag känner inte att jag kan göra så mycket mer än prata, förklara och trösta…
Så här ser ju vårt liv och vår familj ut…
Barn kommer och barn går…
Det är nog just det som sjunkit in i Hedvigs medvetande och hon vill inte ha det så…
Hon vill ha Ebba här jämt!
Jag försöker förklara att det vill ju jag också men att Ebba faktiskt också vill vara med sin pappa.

– Hon kan vala med Hedvigs pappa!
svarar hon då.

– Men, du vet, man vill ju ha sin egen pappa också…

Då nickar lilla H, hon förstår nog men hon vill inte i alla fall.

Trots att tårarna rinner på liten och stor så tänker jag att det är en ynnest att få lov att vara någon så nära.
En ynnest att få betyda så mycket för varandra.
En ynnest att veta att man alltid har varandra.

En ynnest att få känna att man kommer att finnas för varandra alltid, hela livet, på lika villkor…

Storasyster & lillasyster…

♥

systrar