Monstret har…

… talat…

Fast i ärlighetens namn kanske jag får skylla mig själv!?

Jag har alltid uppmuntrat mina tre barn att säga vad de tycker, i alla lägen, och stå för sin åsikt.
Jag har också försökt lära dem att man faktiskt kan säga det mesta, finessen ligger i hur man säger det.

Det kan handla om en åsikt rätt och slätt.
Det kan handla om att man känner att man blivit orättvist behandlad – då skall man definitivt låta den andra förstå hur man känner.

Men det är svårt!
Man vill ju inte såra…
Man vill ju inte vara besvärlig…

Oj, vad jag tragglat och resonerat med mina barn om detta, och gör ännu med jämna mellanrum.
För mig handlar det om alla människors lika värde och ingen skall trampa på någon och gör någon det ändå skall personen ifråga få veta det… Veta hur den andra känner… Ingen har rätt att köra över likt en ångvält…

Det är alltså mina två äldsta barn jag menar jag nu…
Den lilla loppan Hedvig har inga som helst problem med att tala om vad hon tänker, tycker och känner…
Inte alls faktiskt!

Det är ju bra!
Det är ju dit jag vill att de skall komma mina barn, att kunna säga vad de tycker och stå för det!

Jag har fått äta upp det – med råge!

I förrgår då jag öppnade dörren till Hedvigs rum (ja, jag knackade först) för att helt snällt fråga om vi skulle spela spel röt hon i från topp till tå med sina 110 cm:

– Gå ut! Gå häliflån! Du äl fuuuuul…………

Snopen stod jag där, jag kände mig fånig.
Ett klent ”Jaha…” kom över mina läppar innan jag stängde dörren (försiktigt, försiktigt) och gick därifrån. Lite tilltufsad kände jag mig, det får jag erkänna.

Å andra sidan var det inte mycket mer jag kunde göra än att se det roliga i situationen och småskrattade därför lite för mig själv i köket. Jag aktade mig dock noga för att visa just det kan jag säga.

En stund sedan ropade jag hennes namn för att tala om att middagen var klar.
Jag beredde mig på ett mindre krig då hon nyss varit som ett rytande monster, men icke!
Istället hördes en ljuv flickstämma:

– Ja! Va äl de älskliiiing….?

Jag blev nästan lika snopen igen och tänkte att hon tar med ena handen men ger med andra så jag lät udda vara jämnt och njöt av att vara hennes ”älskliiiing” igen…

♥

ful