Ja´ tänkel inte stå i kö…

… o ja´ tänkel inte dlibbla mellan konol…

… ja´ väntal på masch…

Envisa lilla unge!
Hennes vilja skulle kunna flytta berg, jag vet det!

Glad i hågen kom vi till säsongens andra inomhusträning, och mormor var med för att heja på!
Då är det extra roligt!
Jag påminde lilla H flera gånger om att det inte finns en boll till alla barn vid inomhusträningen…
Jag påminde lilla H flera gånger om att alla barnen måste dela på de bollar som finns…

– Dela?!
Hedvig såg undrande ut och jag tänkte att just det går nog inte vägen – idag heller…

Förra gången lade lilla H beslag på en av de tre bollarna direkt och hon släppte den inte!
Inte under uppvärmningen, inte under teknikträningen och högst motvilligt då det äntligen blev match – på villkor att lagen skulle använda just ”hennes” boll…

Av någon anledning fick hon sin vilja igenom!

Idag var Hedvig oerhört positiv under uppvärmningen.
Hon gjorde även en egen variant av uppvärmning; klättring i ribbstol med läderkula under armen…
Just den varianten av uppvärmning är lite lätt gastkramande!

Sedan var det dags för teknikträning; dribbling mellan koner…
Det var då nej-sägaren i lilla H kom fram – ordentligt också!

Här fungerade minsann inga övertalningsförsök, det gick inte att lirka och det var heller inte läge att göra en deal…

Lilla H lade sig helt sonika platt ner på magen, sur som ättika och muttrade buttert till alla som lirkade;

– … ja´ väntal på masch…

Och väntade på match, det gjorde hon – minsann!
Och en av de tre bollarna hade hon med sig när hon väntade på match – minsann!
De andra sju barnen fick dela på två bollar – minsann!

Min älskade, envisa lilla unge fick som hon ville den här gången också…

♥