Dubbel lycka…

… för lilla fina H i lördags morse!

Tandféen hade minsann fattat vinken och lämnat en guldpeng i ett glas med vatten – helt utan tand!
Undrar om man kanske kan köra en luring med tandféen då och då…?

Dessutom var det ”Hedvig-dagen” i lördags!
Namnsdag genererar i vår familj en liten present.

I en del familjen uppmärksammas det inte alls.
I en del familjer nöjer man sig med ett grattis.
I vår familj finns där som sagt ett litet paket då man vaknar.

Paket är väl roligt?!
Jag älskar verkligen paket och jag tänker inte ens försöka ”växa ifrån” lyckan man känner då man får ett paket. Det är egentligen inte innehållet som räknas, mer omtanken ifrån den som ger samt spänningen som pirrar i hela kroppen medan man sakta öppnar (river, sliter eller hur man nu gör)…

Tidigare i veckan berättade jag för lilla H att just hon skulle ha namnsdag på lördagen!
Åh, så spännande!
Hon rabblade upp miljoner saker hon önskade sig och jag fick bromsa lite och ta det en gång till:
en namnsdag är inte som en födelsedag men har man tur finns där i alla fall ett paket då man vaknar.

Namnsdagen föll dock lite i glömska under fredagskvällens stora happening.
Tand nummer sex som varit lös i flera veckor lossnade äntligen!

Det blev ”äntligen” som tur var – det kunde lika gärna varit katastrof!
En tappad tand medför ofta blod, och blod är katastrofalt i lilla H:s värld, fullsätndigt katastrofalt!
En enda sak kan vara värre och det är plåster…

Men det kom inget blod!
Inte ens en gnutta!

För att vara riktigt ärlig tror jag inte att Hedvig märkte då det hände.
Fredagsmys innebär en stor skål med popcorn framför en bra film, likaså i fredags.
Först då skålen var snudd på tom och Hedvig kröp ihop i soffhörnet konstaterade hon lugnt att hon tappat tanden.

Först trodde jag att hon hittade på.
Sedan trodde jag att hon tappat den tidigare på dagen.
(På dagis grävde hon nämligen en gång ner en tand i sanden utan att säga ett ord till någon),

Men nej, lilla H hävdade att hon tappat tanden då hon åt popcorn.

– Men vart är den då?
undrade jag.

– Inte en aning!
svarade Hedvig obekymrat.

Jag letade i soffan, skakade filten, kikade på golvet men nej… tanden var borta.
Då gick jag loss på popcornskålen och de smulor som var kvar – samtidigt som jag skänkte en tacksamhetens tanke till högre makter för att vi andra ännu inte hunnit till popcornskålen och dess eventuella innehåll.

Vet ni vad det är för skillnad på en tand och popcornsmulor?
Med blotta ögat; ingen!
Jag fick plocka upp varenda popcornsmula och klämma på dem för att se om någon av dem var hård som en mjölktand.

Jag hittade ingen tand!

– De gål bla mendå (ändå)! Ja fål en guldpeng alla fall…

Ja!
Det gick ju bra!
Vi placerade ett glas med vatten på köksbordet och talade högtidligt om, rakt ut i tomma intet, att tanden faktiskt var tappad och att det går bra att byta ingenting mot en guldpeng – allt detta i hopp om att tandféen skulle förstå den lite komplicerade situationen.

Det gjorde hon ju!

Tandféen är toppen!
Namnsdag är toppen!

Den lilla, lilla mjölktanden hamnade förmodligen i magen tillsammans med alla popcorn och den har vi nu släppt tanken på…