”Vad du slutar med…
är en värld utan människor med Downs syndrom”
säger Paul Root Wolpe, chef för centrum för etik vid Emory University.
Vidare säger han:
– Och frågan är blir det bra eller dåligt?
Jag läser nya rön på My Perfect Baby…
Nya rön som informerar mig om att enkelt blodprov kommer att kunna hitta foster med Downs syndrom…
Som alltid vid denna frågan knyter det sig i min mage.
En klump av obehag, av oro och rädsla fyller hela mig.
Vart är vi på väg?
Vad gör människor med Downs syndrom samhället för ont?
Varför, varför, varför skall dessa underbara människor inte få finnas?
Det är inte människor med Downs syndrom som driver samhället i fel riktning…
Det är inte människor med Downs syndrom som är våldsamma och farliga…
Det är inte människor med Downs syndrom som är kriminellt belastade…
Sedan lilla H klev in i vårt liv har jag lärt mig så mycket om livet, om samhället och faktiskt om andra människor.
Det är hennes extra lilla kromosom som lär mig, som guidar mig och som får mig att inse det viktiga i livet.
Perfektion – i samhällets mening – är inte viktigt!
Innebörden av begreppet perfektion ligger i betraktarens ögon och saknar man förmågan att se det perfekta som finns i alla människor då är man fattig…
Frågan om hur jag en dag skall kunna förklara för världens finaste lilla H att många människor inte tycker att hon skall få finnas mal i mitt huvud. Ibland blir dessa tankar otäckt lika ångest och det känns som om de äter upp mig.
Det är en elak och orättvis syn på människor..
Jag vill att folk skall se och njuta av Hedvig och alla andra underbara människor på denna jord, med eller utan extra kromosom…
Varför är det så svårt…?
Vad är svårt med att acceptera olikheter…?
Genom denna aktiva bortsortering av foster med Downs syndrom tänker ”man” sig förmodligen att ”man” utrotar Downs syndrom…?
Det gör ”man” inte!
”Man” tar inte bort Downs syndrom, ”man” tar bort människor med Downs syndrom…
Varför, varför, varför skall dessa underbara människor inte få finnas?
♥
(Fotot ovan är min egen lilla kärleksförklaring till älskad liten H; en extra liten kromosom på insidan av min vänstra handled. Vänstra för att det är närmast mitt hjärta där hon, liksom mina andra barn har en självklar plats…)
Det var bland den sötaste bebis jag sett! Jag beundrar och förundras alltid över människor med Downs syndrom för dem har en sån otrolig livsglädje som smittar!
Vad härligt du skriver. Vi har en flicka som inte är down men annars väldigt lika. Hon är utvecklingsstörd och även hjärtopererad. Jag läste i en tidning att läkare rekommenderar abort eftersom de inte får nån livskvalite och jag tänkte som så att hos oss har nog Fanni precis lika god livskvalite som sina äldre syskon hon behöver inte fundera på alla möjliga onödigheter.
Vad gullig du är!
<3
Jag länkar dina kloka ord på min blogg i hopp om att fler ska få läsa dem.