Jag jobbar på…

… att leva här och nu…

Jag har verkligen ”tättesvårt” för det, men jag jobbar på det!
Jag tillhör skaran av människor som grubblar, tänker, funderar, oroar mig och sedan grubblar lite till – så mycket att jag ibland undrar om man kan grubbla ihjäl sig…?
Så klart finns också ett samband mellan grubblerier och klump i magen/klump i halsen!

I morgon är en dag jag försökt tänka bort genom att aktivt hela helgen försökt att vara här och nu, tänka här och nu. Dels riskerar jag ju att missa allt fint som är här och nu – eller kanske inte, jag är ju trots allt kvinna och klarar av många saker samtidigt 🙂 – dels tar dessa grubblerier och all oro väldigt mycket energi från mig.

Precis som vissa människor stjäl energi utan att ge tillbaka så stjäl grubblerierna energi utan att ge det minsta positiva tillbaka. Människor jag upplever som energitjuvar försöker jag att putta lite längre ifrån mig i livet, det är inte lätt och jag tycker dessutom oftast om även dessa människor även om jag märker att de liksom suger musten ur mig.

Jag försöker alltså nu också att putta grubblerierna en bra bit ifrån mig, det borde inte vara lika svårt – de tycker jag ju inte ens om…

I helgen som varit, nej jag menar ÄR, har jag omgivit mig med människor jag tycker om och mår bra av och jag har gjort saker jag trivs med. Detta för att må bra naturligtvis, för att njuta av livet men också för att putta bort oro. I morse satte lilla H och jag en bulldeg innan frukost, sedan åt vi frukost för att därefter ta oss an baket. Härlig start på dagen och klockan tio fanns här 102 nybakta bullar som spred en ljuvlig doft i huset!

Vad är det då jag så intensivt puttar bort?
Oron för lilla H:s hjärta… oron för lilla H:s blodtryck…

Imorgon är det dags för kontroll av hjärtat och kanske framför allt hennes blodtryck som man upptäckte var för högt i höstas. Nej, inte skyhögt, inte ”alarmerande högt” som ”de” uttryckte det, men ändå för högt…

Vid lunchen alldels nyss resonerade min kloka make med mig och påminde mig om att vi faktiskt inte märkt att hon skulle vara mer påverkad av blodtrycket nu än vad hon var i höstas. Med andra ord borde trycket inte vara högre nu än då. Det låter rimligt och mitt huvud och mitt förnuft säger mig att det antagligen är så.

Så släpp det då, kan man tycka, var inte orolig…
Men… jag är det i alla fall…

Minsta lilla som händer/drabbar lilla H gör att jag abrupt kastas tillbaka till tiden då hon var pytteliten och sjuk. Då hon genomgick två operationer – jag var skräckslagen båda gångerna!
Där hamnar jag igen, vid minsta lilla, och då är det så svårt att putta bort oron…

Hela lilla H lever här och nu – hon är som min egen lilla mindfulness-coach – och jag försöker att ta efter henne så mycket jag kan.

Jag önskar förresten att varenda människa hade en liten H som coach – hennes perspektiv till saker och ting är oslagbart…

♥

Nybakta bullar ur Hedvigs perspektiv

här                              nu