Bästa helgen ever!!!

Helgen som var har var oslagbar för lilla H och oslagbar för mig!

Hon har haft så roligt, så fullt upp precis hela helgen!

I lördags hade vi lite småärenden – leksaksaffären och så – att fixa och sedan var vi ute i det underbara vädret.
Jag ser att Hedvig står på baksidan och tittar på barnen i grannträdgården.
De hoppar studsmatta flera stycken och de har vattenspridaren under!

Lilla H vill var med…

Det går ju inte…
Hjärtat börjar hamra som en tok i bröstkorgen på mig och jag känner ledsenheten ta tag i mig – igen…
Min vana trogen kontrar jag med att jag kan ta fram vattenspridaren till vår studsmatta!

– Jaaa! De göl vi mamma!

Och det gör vi!
Lilla H hoppar och studsar i det svinkalla vattnet, lycklig och skrattandes.
Vi har faktiskt jättekul och ännu roligare blir det när jag lyckas blöta ner mig själv mitt i allt med vattenslang, spridare och annat som skall hållas ordning på.

Med bilen kommer våra fina grannar hem, mor och äldsta dotter kommer fram och pratar med Hedvig som snabbt frågar om E vill vara med…?

E sade ja!

E är 11 1/2 år och ville hoppa med lilla H!
Vilken lycka!

E bytte om till bikini och sedan hoppade de tillsammans tills läpparna var blå.
De bytte om och fortsatte leka!
De lekte här och sedan fick Hedvig gå med E hem och leka med E:s hundar!

Hedvig kom tillbaka och sken som en sol!
Rättare sagt så fick vi hämta henne då middagen var klar – det har aldrig tidigare hänt och det kändes stort!

Då ser hon grabbarna i nästa grannhus, de är nio och tolv år och också stora idoler för Hedvig.
Hedvig frågar om de vill hoppa på hennes studsmatta och lillebrodern säger ja.

– Mamma!!! Han ville!!!!
tjoar Hedvig och är lycklig så hon nästan spricker – och jag också!

Efter en stunds hoppande hör jag att Hedvig frågar om de kan hoppa på hans studsmatta…?
Det vet jag att hon velat göra sedan april månad och jag väntade på svaret med en liten klump av oro i magen.
Men jo, bara vi frågar dina föräldrar säger lillebrodern!

Hedvigs pappa och jag gick med till deras studsmatta där hon fick hoppa med båda bröderna och en mängd bollar!
Det var lite hårda bollar men det har ju Hedvig sett hela våren och hon är inte den som bangar, hon är tuff lilla H, och det var just den leken hon ville åt – och hon fick det!

Hon grät, åh vad hon grät, när vi tog med henne hem för att sova!
Hon fick fram mellan hulkningarna att hon minsann skulle leka med dem på söndagen också.

Söndagen kom och det första Hedvig sade var att hon skulle leka med flickorna E & A och pojkarna A & K.
Jag försökte nog släta över det hela lite och prata om barnkalaset hon skulle på istället. Barnen i de båda grannhusen är så mycket äldre och jag tänkte att de kanske inte alls hade lust att leka en dag till.

Vi var på barnkalas lilla H och jag och det var toppen!
Väl utanför dörren på väg därifrån kom det igen; nu skulle hon minsann fråga om hon fick leka med dem igen…

Jo, hon sprang på lillebror K och frågade om han ville hoppa med henne?
Jo, det ville han ju…
Hon frågade lite senare lillebror K om de kunde hoppa på hans studsmatta?
Jo, det kunde de ju…

Jag pratade med mamman som generöst sade att Hedvig väl kan vara hos dem själv en stund?

– Kanske det vore roligt för Hedvig?

Oj! Om hon visste hur rätt hon träffade!!!
Jag hör hur de skrattar och leker på studsmattan, så blir det tyst.
Jag tänker att Hedvig nog chefar lika mycket där som hemma så hon har säkert sett till att komma in i huset (det vet jag nämligen att hon vill…).

Efter en stund – kanske en knapp timme – går jag dit för att be henne komma hem.
Det blir gråt och tandagnisslan och visst har hon kört med de båda bröderna men det tycktes som att även de hade haft kul.

Lilla H hinner knappt hem innan grannflickorna och deras mamma kommer.
E vill ge bort ett helt stall, en hel veterinärstation, med tillhörande hästar, katter och hundar till Hedvig.
De blir kvar i hallen och leker och leker!

Hedvig är lycklig!

Jag är lycklig!

De leker inne, de leker ute.
Rätt som det är kommer Hedvig in och säger att hon skall gå med E hem och leka med hundarna.
Jag kastar en blick på E och frågar om det verkligen är ok?
Jag menar, jag vet ju hur lilla H kan ta över liksom och hur svårt det kan vara att säga nej…
Men jo, det är helt ok säger E.

Jag börjar en mening där jag tänker förmana Hedvig att hon måste hålla E i handen på gatan. Jag hinner dock inte prata färdigt förrän Hedvig avbryter:

– Ja ja, tjatspik, ja´ ska lyda…

Hmmm, är jag så förtusägbar tänker jag men känner mig varm inombords då de traskar iväg och lilla H strålar som aldrig förr.

Efter en lång stund kommer flickornas mamma och frågar om Hedvig får äta middag hos dem?

– Va?!
Ja men… det blir kanske besvärligt… alltså det var ju inte meningen…

Men fina, fina mamman bedyrar att de vill att hon skall äta middag med dem.
Jag frågar Hedvig om hon vill:

– JA JA` VILL MAMMA!!!

Så vi åt middag utan lilla H igår, tomt på hennes plats…
Kändes lite konstigt får jag säga, men kände att både min man och jag satt med fånigt leende på läpparna och kikade mot grannhuset och undrade hur Hedvig hade det?

Som en strålande sol kom hon hem och berättade att hon ätit:

– Kopatis (potatis) och levben, tättegott!

Hon berättade även att lilla hundvalpen bitit henne i stortån!

Det här trodde jag aldrig jag skulle få uppleva…

♥

middag