Ledig måndag…

… och vi vaknade till tät, gråvit dimma.

Lilla H tittade förundrad ut genom fönstret, nyvaken, rufsig i håret som en liten trollunge vände hon sig mot mig och sade:

– Å de mamma?

”Å de” betyder ”Vad är det” på Hedvig-språk.
Jag förklarade att det är dimma ute, det är inte farligt, det är bara gråvitt och ganska trist. Samtalsämnet nådde sitt slut, det var nog inte så intressant ändå tänkte jag, en ny upptäckt förvisso men tydligen ingen omvälvande sådan.

Några timmar senare sitter vi i bilen på väg till biblioteket. Vi kör längs med havet och dimman ligger fortfarande tjock. Jag ser att Hedvig sträcker på sig, tittar ut genom bilfönstret, tittar ut på andra sidan, tittar genom framrutan och genom bakrutan. Jag tänker att hon nog kollar in dimman…

Då utbrister Hedvig:

– Mamma, ta de fösiktit, de äl dammigt ute!!!

Dammigt?!
Jag blev full i skratt men helt tokigt var det ju inte, helt fel ute var hon ju inte lilla H – inte den här gången heller…

♥