Ja må hon leva, ja må hon leva…

Ja må hon leva uti hundrade  år…

I tisdags hade vi en liten jubilar här hemma då Ebba fyllde hela 16 år!

Lite patetisk tror jag hon tyckte att jag var när jag i år – igen – hörde mig själv mumla om hur jag mindes den dagen hon kom till världen… en strålande vinterdag… massor av kolsvart hår… lite lagom klädsam gulsot till det… sötaaste bebisen på jorden naturligtvis..

Är inte det märkligt?
Oavsett hur många barn man får så får man alltid de sötaste, de vackraste och de bästa barnen!

Lilla H tycker det är spännande med födelsedagar. Naturligtvis mest sin egen men andras födelsedagar smäller också högt. Inför Ebbas födelsedag hade hon laddat i flera dagar och ville gärna ha koll på både paket, om/att vi skulle sjunga för Ebba på morgonen, vilka gäster som skulle komma på kalaset (en säker förvissning om att favoriten farbror Stefan skulle komma) samt vilken mat som skulle serveras.

– Visst blil Ebba tätteglad hon fål paket av mej…?

En fråga jag fick och som jag besvarade säkert 30 gånger veckan innan dagen D.

Hedvig hade ett eget paket att lämna till Ebba på morgonen och jag frågade dagen innan födelsedagen om hon hon ville skriva något på kartongen.

– Skliva föl nå´t? undrade Hedvig.
– Tjaa, du kanske kan skriva ”Grattis Ebba” om jag säger bokstäverna?
– Jaa! Det göl vi!

Hon lade kartongen på golvet framför sig, tog pennan i ena handen och sedan sade hon högt och tydligt:

– Glattis Ebba önskal…

DÅ sänkte hon pennan och skrev ”HEDVIG”.
Sedan läste hon för mig:

-”Glattis Ebba önskal Hedvig” stål det mamma! Titta!

Och det gjorde det ju! Nästan i alla fall!

Morgonens firande blev lyckat och lilla H sågs plötsligt sitta i Ebbas säng ätandes tårta för det vilda! TVÅ bitar dessutom!
Då jag utbrast:

– Äter du tårta I SÄNGEN Hedvig?!

svarade hon:

– Ja ja, ja´ hållel övel…

Och det gjorde hon ju, höll över tårtfatet alltså…

♥