Hedvig förstår…

… att hon är speciell…

Jag är glad för det!
Att hon förstår och att hon är speciell…

Sedan Hedvig föddes har jag funderat mycket på om hon en vacker dag kommer att förstå att hon är speciell…
Inte annorlunda, för vem är inte annorlunda?! Men speciell…

Sedan har jag funderat på att om det är så att hon kommer att förstå, när kommer hon då att förstå…?

För mig har det varit lite kluvet; även om jag vill att hon skall förstå så är jag rädd, fruktansvärt rädd, för att hon skall vara ledsen för att hon är speciell…
Det gör ont att tänka att lilla H kan komma att bli ledsen över något vi andra tycker är fantastiskt!
Hur gör jag då?
Vad skall jag säga då?

I alla fall vet jag nu att hon vet, och jag vet att hon inte är ledsen över det, inte ännu…

När lilla H var pytteliten köpte jag en bok, en sagobok faktiskt, men jag köpte den till mig själv.
Jag behövde den då och den glädjer mig väldigt ännu.
Boken heter ”En dag i prinsessan Victorias liv” och jag har som sagt mest haft den till mig själv.

Tills i somras…

Då tog jag fram den och föreslog Hedvig att jag skulle läsa den för henne. Hon brukar vara ytterst motvillig till nya ”grejer” men jo, hon ville gärna höra sagan!

Victoria, som boken handlar om är prinsessa, inte hela Sveriges förvisso, men familjens.
I boken berättar hon om en vanlig dag i hennes liv. Som läsare får man följa henne i skolan, på badhuset och då hon letar rätt på sin mammas förstånd.
Det är en varm och rolig berättelse om en vanlig dag i en speciell flickas liv. Hon har Downs syndrom.
Igenkänningsfaktorn är hög och jag njuter av den!

Jag läser den för Hedvig och ganska snart in i handlingen berättar Victoria om något som sker för att hon är just speciell.

Då utbrister Hedvig:

– Ja´ äl också speciell!!!!

– Klart att du är!

säger jag och undrar om det är just prinsesstiteln hon vill lägga beslag på?
Att vara prinsessa smäller nämligen högt hos lilla H.

Men då fortsätter Hedvig:

– O Max äl speciell o Viktol o Felix o Amanda o Sakalias och så…

Jag blev alldeles paff!
De små kompisarna hon rabblade upp är alla speciella; de har alla Downs syndrom!
Inte en enda av alla sina kompisar utan Down syndrom nämnde hon. Lite osäker kände jag mig på hur jag skulle föra samtalet vidare, men jag tänkte lite våghalsigt och sade:

– Ja, det är sant! De är också speciella. De har ju Downs syndrom precis som du och precis som Victoria…

– Ja! Just det! Läs nu mamma!

Så var det samtalet över!

Ett slags lugn infann sig hos mig, blandat med förvåning förvisso men bara i positiv bemärkelse.
Nu, efteråt, kan jag tänka att det var märkligt av mig att bli så förvånad… egentligen…
Lilla H har ju alltid hört mig/oss prata om Downs syndrom i alla möjliga situationer. Människor runt omkring har frågat om Hedvig, om Downs syndrom generellt etc och ja, det har aldrig varit något hysch-hysch ifrån vår sida så det är klart att hon har snappat det!

Hon är en klok liten dam, vår lilla H!

Det var ju jag som inte tänkte, som inte riktigt förstod….

♥

speciell