Bowling… ett nytt intresse…?

I söndags var lilla H bjuden på kalas!

Bowlingkalas!!!

Sällan har hon laddat så som inför detta!
Hedvig vet minsann hur man bowlar, jo för det har hon gjort hundra gånger på datorn;
med Karlsson på taket och lillebror…
och med leksakskäglor och klot hemma i hallen…

Oj, så hon har pratat här hemma om hur hon skall kasta bollen – vi har flitigt försökt förklara att bollen är ett klot som är mycket tungt och att man därför kanske inte direkt kastar klotet…
Kände instinktivt att det är bra att man bara är ett barn åt gången vid banan, då är de andra barnen på behörigt avstånd liksom, om lilla H skulle få för sig att kasta trots allt….

Felix, som fyllt 5 år, mötte oss i bowlinghallen då vi kom. Förväntansfull och finklädd sådär som barn är på kalas, det smittar av sig och det är härligt!

Barnen delades in i ”lag” på tre banor men lagom som de skall börja händer något med lilla H!
 Hon blir ledsen, gråter, vill sitta i knät etc och jag förstår ingenting.
Det var inte den sortens gråt av ilska när hon inser att hon måste köa, följa regler etc. Inte heller var det den sortens gråt som kan uppstå av rädsla vid lite för mycket/för höga ljud… Nej, detta var något annat…

Inser att hon är rosig om kinderna och varm!
Feber?!
Någon mamma frågar mig hur hon brukar bli när hon får feber…

-Jag vet inte…

Skäms lite när jag svarar mamman så men jag vet faktiskt inte hur hon brukar vara då hon har feber!
Sanningen är att hon brukar inte ha feber – det är tre år sedan sist och jag funderar mest på om vi ens har Alvedon hemma där bäst-före-datum inte gått ut…

När det blir Hedvigs tur stegar hon i alla fall fram och tar klotet och ja, hon kastar iväg det – men på rätt bana i alla fall! Tills det är hennes tur igen sitter hon i mitt knä, gråter och blir varmare och varmare. När det är hennes tur igen händer samma sak; hon stegar fram, tar klotet och kastar iväg det!
Ganska nöjd med sig själv faktiskt!

Sådär håller vi på, kasta klot, sitta i knät, gråta, kasta klot, sitta i knät, gråta…

Tills sista gången det är Hedvigs tur; då kastas inga klot mer utan hon sätter sig ner på rumpan och rullar iväg klotet – det gick bra det också.

Sedan var det dags för mat och jag funderade över om vi kanske skulle åka hem istället.
Men då äter fröken plötsligt en hel hamburgare med båda bröden, pommes frites och dricker en stoooor cola!
Det händer liksom aldrig annars och då måste jag ju börja fundera på om hon kanske inte har feber trots allt…?
Eller är det så hon är då hon har feber; tokhungrig liksom…
Ja, jag vet inte…

Det blir mat och det blir paketöppning och det blir glass och lilla H är som en solstråle igen!

Märkligt!

Vi kommer hem och jag tar tempen; 38,6…
Lilla H blir nedbäddad i soffan, blir lite sämre, ligger still i soffan (det händer sällan – läs ”aldrig”) och så fortsätter vår söndagseftermiddag; temptagning, glass, pussar och kramar, mer glass, gos…

Summa summarum av kalaset var, trots febern, att bowling är bland det roligaste Hedvig provat på!

♥

         

kalas