Stor del av helgen…

… har vi ägnat åt att spela spel, lilla H och jag…

Hon är en hejare på spel får jag säga, och jag vill understryka att jag inte är den sortens mamma som låter mina barn vinna bara för att de är just barn! Min egen vinnarskalle är för stor sådant resonemang, rätt eller fel, jag vet inte… På sin höjd kan jag välja att inte notera att lilla H fuskar lite emellanåt, bara det inte blir för ofta!

Vi har spelat Muffinsspelet med Hello Kitty.
Vi har spelat Bingo med Hello Kitty.
Vi har spelat Toy Story 3.
Vi har spelat Drakguldet.

Och så har vi spelat Twister!
Om och om igen har vi spelat Twister, Hedvig älskar det.
Av med strumporna och må bästa man vinna!

Jag ligger i lä…

I Twister måste man nämligen kunna vända och vrida ut och in på varenda kroppsdel man har – även de muskler och senor man inte vet att man har måste man leta rätt på och vrida ut och in på.
Varje gång vi ska spela har jag någon slags föreställning om hur jag både går ner i spakat och split samt går ner i brygga från stående – allt graciöst och lätt som en plätt förstås.

Det sker aldrig…

Men lilla H, hon vänder och vrider på armar, ben och hela den lilla kroppen som om det vore ingenting – hon blir inte ens röd i ansiktet!

Nej, enda sättet för mig att vinna mot Hedvig i Twister är att hoppas på att en fot hamnar på brun och den andra på lila – då räcker nämligen inte lilla H:s små ben till!

Nästa gång skall jag engagera någon annan icke-vig människa i familjen (läs; maken) att spela med Hedvig.
Sedan skall jag helt sonika sätta mig bredvid och bara småle lite då han försöker klå lilla H i Twister…

♥

spel