Bästa dagen på länge…
… har jag haft idag…
Jag har varit en heldag med lilla H i skolan, i första klass.
Det är inte mycket som slår den här dagen vill jag lova!
Det var så roligt, spännande och lärorikt!
Roligt att ta del av Hedvigs alldeles egna vardag!
Spännande att se vad hon jobbar med och vad hon kan.
Enormt lärorikt då alla pedagoger – och det vimlar av dem i korridorerna – är så otroligt, fantastiskt duktiga med alla barn. Alla barn med särskilda behov och dessutom med olika särskilda behov.
De, pedagogerna, såg varenda liten varelse i klassrummet, i korriderna, i matsalen och på skolgården.
De såg, de lyssnade och de fanns!
Jag önskar att varenda klass i de så kallade ”vanliga” skolorna kunde få samma resurser som i Hedvigs klass, på Hedvigs skola! Jag tror inte att mobbing och utanförskap skulle finnas i samma utsträckning som idag, jag tror inte att så många elever skulle komma efter i ämnen de har svårt för, jag tror inte att så många barn hade varit oroliga och haft ont i magen då de skulle gå till skolan…
Varför?
För att när det finns resurser att se, att fånga upp, att lyfta fram då växer varenda liten individ i sig själv.
Behovet av att växa på någon annans bekostnad finns inte längre.
Hedvig och hennes klasskompisar var otroligt duktiga med beröm sinsemellan, det såg jag idag och det värmer!
Hedvig kämpade på med bokstäver, ord och siffror. Varierande övningar i både samling, sång, på papper och på datorn. Varenda punkt på dagens schema var genomtänkt och pedagogiskt på ett sätt som imponerar mig.
Stor upplevde jag henne idag!
Äldre än hemma på något konstigt vis…
Är det jag som daltar?
Jag som inte ser hur stor hon blivit?
Vad hon klarar av?
Lägger jag ribban för lågt?
Nej, jag tror nog inte på något av det.
Jag tror egentligen att ribban ligger bra här hemma…
Tillräckligt lågt för att känna sig bäst men också tillräckligt högt för att det skall vara en utmaning.
Jag tror att skillnaden ligger i att det är så olika saker hon gör i skolan mot hemma.
Hon klarar av saker i skolan som jag aldrig haft anledning ”testa” henne på hemma.
Jag menar inte saker som att läsa, skriva och räkna – för det gör vi hemma också.
Jag tänker mest på det sociala samspelet i sitt eget sammanhang!
Jag tänker på hur hon helt självklart tog sin tallrik, lade på mat, sade till mig att man måste ta grönsaker också, hur hon gick bort med tallriken till en plats hon valt, gick tillbaka för att hämta gaffel och kniv och slutligen gick hon för att hämta ett glas och ta mjölk i en ”automat”…
Som om hon inte hade gjort annat!!!
Men jag vet, det är ju löjligt tänkt!
Hon har ju gjort detta sedan den 24 augusti, varenda vardag!
Men ändå… jag har ju inte sett henne så världsvan i en skolmatsal…
Jag har ju förresten över huvudtaget inte sett henne i en skolmatsal!
Hon avslutade måltiden med att hämta en ”knäckis” (ett uttryck vi aldrig använder hemma).
När ”knäckisen” var uppäten visade hon mig vart vi skulle ställa glas och bestick samt hur jag skulle skrapa tallriken.
Lilla hjärtat…
Fröken U kände nog inte riktigt igen Hedvig idag!
Hon mästrade och härjade lite med sin fröken då jag var med, lite lagom motvalls sådär.
Jag å´ andra sidan kände en lättnad över att hon betedde sig nästan som hemma – i alla fall visade hon lite av sitt otroliga humör i skolan idag.
Hon är trygg i skolan och hon tar för sig – det måste vara det bästa betyget hennes skola, klass och lärare kan få!?
Alla lärare kring lilla H…
♥
Liten i stora matsalen
Tränar inför luciatåget
skola