Liseberg är bara…
… så fantastiskt!!!
Ja men det vet väl alla, eller hur?!
Alla vet att alla barn har det underbart kul på Liseberg, eller hur?!
Få vet att det lilla extra Liseberg gör värmer så oerhört i mitt hjärta, i Hedvigs pappas hjärta, i alla hjärtan – vars barn har lite särskilda behov!
Förra året fick vi veta att en av oss som går med lilla fina H på Liseberg kan få ett sk ledsagar-åkpass. Vi får alltså ett gratis åkpass som gäller för alla attraktioner vi åker med lilla H. För hennes åkpass betalar vi givetvis fullpris.
Helt otroligt!
Vi fick också veta förra året att lilla H har möjlighet att gå förbi hela de långa köerna och att hon har möjlighet att åka varje attraktion två gånger utan att kliva av emellan!
Ja men det var ju för mycket!
Den förmånen använde vi oss naturligtvis inte av – självklart skall lilla H lära sig att stå i kö som alla andra små barn….
… tänkte vi förra året…
… då vi var på Liseberg på hösten…
… då köerna var nästan lika med noll…
I år blev det annorlunda!
Inte till en början, nej då!
Jag deklarerade tydligt på väg ner till Liseberg att förmånen att få gå före andra små väntande barn använder vi oss inte av!
Jag ändrade mig!
Redan vid första attraktionens köer ändrade jag mig, fast jag sade det inte högt!
Efter att ha sett Hedvigs tårar – hon förstår faktiskt inte riktigt att vänta på sin tur – kände jag att nej, nu ändrar jag mig!
Hela min bild rasade; jag har också haft andra små barn, en liten Ebba och en liten Ludvig som vid tre/fyra års ålder hade svårt att stå i kö på Liseberg. Skillnaden är att jag ändå någorlunda kunde resonera med dem…
Jag kunde säga att ”OM du vill åka MÅSTE vi stå i kö….” och de köpte det, om än med plutande munnar och stampande fötter.
Med lilla H är det annorlunda… igen…
Lilla H vill åka
Lilla H vill inte stå i kö
Lilla H köper inte resonemanget ovan utan blir så förtvivlad att hon inte längre vill åka alls…
Hon vill åka hem…
Är det meningen med ett Lisebergsbesök tänkte jag?!
Att lilla H skall bli så ledsen att hon inte vill åka alls?!
Knappast!
Vi åkte ju dit för lilla H:s skull, för att hon skulle få en toppendag!
Med stor tveksam använde jag mig alltså av Hedvigs förmån – fast jag kände det som om jag utnyttjade systemet….
Jag gick helt sonika till attraktionens utgång (som jag hade blivit instruerad) och vips kom det en trevlig männsika och sade att så fort de släppt ut de som åkt fick vi gå in och; ville vi möjligtvis åka två gånger?
Häpen nickade jag att jo, vi ville nog möjligtvis åka två gånger…
Jag skämdes!
Jo, jag skämdes inför alla andra små barn som stod där och inte förstod varför lilla H fick gå före och dessutom fick åka två gånger – utan att kliva av!
Sedan fick jag tänka om!
Jag fick tänka egocentriskt!
Jag fick tänka Hedvig!
Och jag hoppas att alla de andra små barnen som inte förstod hade någon klok vuxen med sig som kanske kunde förklara att lilla H faktiskt inte fixar köer, att hennes lycka är som bortblåst om hon måste köa länge och jag hoppas att de också kunde förklara för sina små barn att meningen med ett Lisebergsbesök är att ha roligt – oavsett hur man löser det!
Vartefter timmarna gick blev jag alltmer luttrad men nja, helt bekväm var jag inte.
Dock känner jag instinktivt att det här var bra – Hedvig fick en dag i total lycka och det var ju vår tanke!
Att en och annan stjärnvinst spädde på lyckan gör ju inte saken sämre!
Jag vill bara att mitt lilla hjärta skall ha lika roligt som alla andra små barn – på sina egna villkor…
♥
Två stjärnvinster
Flygplanen- ”alles hälv!”
Clown-papperskorgen är en stor hit!
Den pratar också!
Spegelhuset var fantastiskt kul i år!
Hela dagen toppades med vinsten i fiskdammen; Spiderman!