– Men gååå då mamma!!!

Igår var en stor dag för lilla H!

Igår var förresten en stor dag för oss alla i familjen:

Lilla H började på fritids – äntligen!
Som hon har längtat och väntat på denna dagen.
Ja, egentligen väntar och längtar hon efter första skoldagen men fritids blir som ett smakprov i väntan på…

Ny ”rygga” är inhandlad, med Spiderman på helt enligt ett halvårs önskemål.
”Ryggan” är stor – det ser nästan ut som om ryggsäcken är ute och går med lilla H!

Men vad gör väl det när man äntligen får ta sina första steg på skolgården, mot fritids, på riktigt denna gång!?

Det var en mycket kavat tjej som gick bredvid mig från parkeringen mot fritids igår.
Lika kavat som hon var där och då, lika tyst och blyg blev hon då vi klev innanför dörrarna…

Nej, hon ville inte prata med fröknarna på fritids…
Hon ville heller inte titta dem i ögonen…

Det Hedvig inte vill, det sker liksom inte!

Lilla H ville spela Fia med knuff med sin mamma…
Vi gjorde det men när fröken ville vara med ville inte lilla H längre…

Plötsligt tog nyfikenheten överhand och hon gick med fröken in i det andra rummet.
Rummet där man kunde leka affär…

Sedan var det ok att gå med fröken till köket för att hämta frukt…
Sedan frågade lilla H efter sin mamma…

Efter fruktstunden gick vi ut och lekte och då släppte mycket av blygheten och försiktigheten. Den mesta blygheten till och med!

Besöket igår varade i två timmar och jag var med båda dessa timmar.

Idag var tanken att jag skulle vara med en timme och sedan gå därifrån.
Lika kavat som igår stegade lilla H bredvid mig från parkeringen, över skolgården mot fritids.
Skillnaden var att idag höll den kavata sidan i sig hela vägen in till Hedvigs krok där hon hängde upp sin stora ryggsäck. Vidare klev hon in på fritids och satte sig i soffan och läste en bok med fröken.

Idag tittade hon fröken i ögonen och hon svarade på tilltal – om än viskandes…
Efter fem minuter frågade hon mig om jag skulle gå och jobba och jag svarade att jag skall gå om en liten stund.
Fick på något konstigt vis för mig att hon var orolig, att hon inte ville att jag skulle gå…

Då!
”Plötsligt händer det!”

Lilla H vänder sitt lilla fräkniga ansikte mot mig och säger:

– Men gååå då mamma!!!

Snopet tittade jag på fröken som nickade mot mig och jo, jag skulle tydligen gå då…
Jag var inte beredd på detta men hur snopet det än kändes så var det ju det bästa lilla H kunde sagt!

Lilla H var redo för att själv bemästra fritidsäventyret!

Min lilla stora flicka!

När jag kom och hämtade Hedvig efter fyra (!!!) timmar möttes jag av strålande ögon!

Åh, så roligt hon hade haft det!
Hon bubblade och pratade om allt hon hade gjort och som pricken över i berättade hon att hon minsann fått köttfärslimpa, potatis, brunsås och lingon till lunch! Det bästa liksom!

Jag blev alldeles varm inombords när jag stod där och tittade och lyssnade på henne, lilla gumman!

Det som dock värmde allra, allra mest var när en annan liten flicka kom fram, drog i min arm och sade:

– Kan jag få komma hem till Hedvig och leka någon dag?

Tänk, redan dag två har lilla H fått kompisar och jag är mer övertygad än någonsin att gjort rätt val för vårt lilla hjärta….

♥