Inspiration är viktigt…
Igår var jag på Babblarna-dagen i Göteborg!!!
Vad är Babblarna? kanske några av er undrar…
Babblarna är underbara små figurer som först och främst syftar till att att lära sig säga vissa ljud när man är liten och/eller har en språkförsening/språkstörning. Babblarna heter Babba, Bibbi, Bobbo, Dadda, Diddi och Doddo och Hedvig har haft dem sedan hon var pytteliten och hon älskar dem! Hon har dem i figurer, som böcker och som dataspel.
Babblarna-dagen igår arrangerades av Hattenförlaget (se gärna länk) och professor Iréne Johansson, grundare av Karlstadmodellen. Karlstadmodellen är en metod att för språkinlärning för barn med språkförsening/språkstörning och vi använder oss av den så gott vi förmår. Jag deltar i en studiecirkel i just Karlstadmodellen och den har hjälpt mig massor! Rigmor, vår fantastiska kursledare, har fått mig att förstå hur vi kan plocka ner Karlstadmodellen i vardagen och använda oss av den i vårt tänk, i vårt sätt, hela tiden. I modellen ingår naturligtvis mer strukturerade stunder av inlärning och det gav mig i början mest enormt dåligt samvete… Jag kände att himmel och pannkaka, det här klarar jag inte, Hedvig skulle nog haft en annan mamma etc etc. Jag menar jag vill ju hinna bara vara mamma också… Jag menar att jag har fler barn som jag också vill ge min tid till… Alla barn behöver ha sitt och jag behöver verkligen tanka närhet av/med alla mina barn…
I tillägg till det mycket dåliga samvete jag ständigt bar på gentemot lilla H och hennes aldrig tillräckligt många/långa träningsstunder kan jag ju nämna att man inte gör som man vill med Hedvig! Vill hon inte göra något som jag vill ja, men då göööör hon det liksom inte!
Hon skulle kunna flytta berg med sin bestämdhet och envishet den lilla damen!!!
Tror inte den egenskapen skall tillskrivas den lilla extra kromosomen om jag skall vara ärlig… jag ser den sidan hos andra i familjen… mig själv bl a… Många gånger bra men i lilla H:s fall är det otroligt frustrerande för oss andra även om vi försöker räkna till tio för att lugna ner oss och tänka att ”Ja ja, just Hedvig kommer att gå långt för att hon bär på denna envishet och bestämdhet! Ingen sätter sig på henne och det, ja, det är ju bra…”
Med det i ryggen, att vi ständigt tänker Karlstadmodell, gav föreläsningen igår inget dåligt samvete alls utan gav mig istället massor av inspiration! Det är så roligt att lyssna, känna igen, lära sig nytt och tänka att jag skall gå hem och applicera mina nya kunskaper på en gång!!!
Vi som deltog igår fick en liten ”goodie-bag” med oss hem, utöver det köpte jag en del material att träna kring med Hedvig. Jag köpte bl a en ”kortlek” med ordbilder, Fingerresan – en bok som syftar till att träna prosodin – samt fonemkort!
Väl hemma öppnade Hedvig och jag tillsammans väskan med alla nyheter! Jag vet inte om jag törs säga det men det känns som om det går bättre och bättre att presentera nyheter för liten H… Kanske min nyfunna inspiration smittar av sig på lilla fröken? Jag vill gärna tro det…
I Hedvigs ”goodie-bag” fanns ett Babblarna-spel som hon jublade över. En karta med Babblarna som klistermärken genererade också jubel! Härligt att se denna glädje, då känns varje minut av språkträning som en ”piece of cake” och det värmer i mamma-hjärtat!
Igår kväll var jag på den studiecirkel jag nämnde ovan, också den en stor och behövlig källa till inspiration! Både Rigmor och de andra mammorna (jo, för hör och häpna det är bara mammor som deltar…) inspirerar, lär och engagerar mycket! Ibland är det tungrott, jag känner mig som jordens sämsta mor, förstår inte hur jag skall klara av att lära och lära och lära men så plötsligt lyckas Rigmor eller en annan mamma i samma situation vända på steken och plötsligt är det roligt igen – och då blir ju det mesta roligt i livet!
När jag kom hem igår kväll hade jag tillverkat tempus-kort att leka med Hedvig med, vi får se om hon nappar på idén! Hon använder sig numer i sitt språk av uttryck som ”Jag gjorde det…” och ”Jag har gjort det…” så hon ”slänger” sig med tempus hit och dit och jag tror att det då är läge att medvetandegöra dessa så att hon till fullo förstår innebörden av tempus och kan använda sig av det på ”korrekt” sätt…?
För några veckor sedan fick jag också material till en bok, material någon klok och fantastisk mamma tillverkat. Boken går ut på att man tittar på bilden, läser och tecknar texten för att sedan flytta orden/bilderna till symbolerna ovan texten (de sätts fast med kardborrband) och vips så har barnen ”skrivit” en mening som man sedan kan läsa! Vartefter kunskapsnivån höjs byter man ut bilderna mot det skrivna ordet!
Helt genialt!
För mig återstår nu att introducera allt det ”nya” för Hedvig!
Det är en utmaning i sig men tja, om jag kan smitta av mig av min återfunna inspiration så skall vi nog kunna flytta berg tillsammans, lilla H och jag…
♥
