Dagen igår…

Igår var det snöööö!!!!

Eller, här hemma hos oss var det faktiskt ingen snö då vi vaknade, det regnade! Men vår dag igår var planerad till ögonkliniken vid Uddevalla sjukhus och på väg dit så blev det mer och mer snö på vägarna och framför allt i vägkanterna! Hedvigs kommentar var:

– Mamma! Titta! Snööööö! Snö äl tättegott mamma!!!

Mmm, eller hur?! Jättegott…? Jag kände hur förra årets mantra kom tillbaka och jag tog upp den gamla tråden;

– Man får BARA äta vit snö Hedvig och egentligen BARA snön i vår trädgård…

Väl ute ur bilen vid sjukhuset gick Hedvig – det första hon gjorde – fram till en liten stenmur och tog snabbt snö och stoppade i munnen… Det var ju inte snö från vår trädgård… Å andra sidan var den ju vit och det var årets första snö så, ja, jag såg mellan fingrarna och hävdade att visst, visst förstår jag hur GOTT det är med snö…

Besöket igår bestod av droppar i ögonen innan synkontroll, allt för att få ett korrekt recept på de glasögon Hedvig nu skall få. Dropparna – som fick ges med en stor portion våld – gör pupillerna extremt stora och tydligen ser ortopisten mer då. På andra barn i väntrummet är det i ögonfallande med deras stora pupiller i blå ögon men med Hedvig blir det hela lite märkligt! Hon har så djupt bruna ögon, de är som brunnar att drunkna i, så när ortopisten kommer ut i väntrummet för att kika lite i ögonen för att säkerställa att dropparna verkligen verkat ja, då får hon hämta en ficklampa att lysa med i Hedvigs ögon! Hon såg med andra ord helt vanlig ut på ögonen – på håll… tittade man noga och nära såg man att pupillen visst var kraftigt förstorad!

Dropparna togs som sagt med våld men resten av undersökningarna gick som smort och Hedvig är väldigt trevlig, rolig och medgörlig under sådana ”skeenden”. Väntrummet är ju kalaskul naturligtvis och eftersom dropparna skulle verka i 45 minuter rymdes en utlovad fika med chokladboll eller glass… Valet var inte så svårt för liten H även om hon ivrigt försökte få även den andra godsaken då den första var slut. Jag stod på mig och menade att det räcker med chokladboll annars finns inte plats i magen för den utlovade Mc Donald´s lunchen… Önskedag? Javisst, what ever bara undersökningarna flyter på.
Hur som helst funderade Hedvig en stund på mitt nekande svar till glass efter chokladbollen och säger sedan:

– Ok… jag fål en glass hos molmol sedan…

Mm, sant! Det är klart hon får en glass hos mormor sedan! Jag skulle på eftermiddagen på ett möte med förskolans rektor, Hedvigs ansvariga pedagog, habiliteringens fina bästa specialpedagog samt rektor och specialpedagog från kommande särskola…

Efter ögonundersökningar utförda med bravur fick Hedvig välja en leksak och ja, inte blev det någon vacker ring eller så… Nej, det blev en ”läskig” ödla att skrämma resten av familjen med…

Efter att under eftermiddagen ha varit en dryg timme hos mormor och lilla hundvalpen hade liten H absolut ingen lust att åka till ”glasögonaffären”… Först kände jag en stress komma; Herre Gud, hon behöver ju glasögon har de sagt och då måste jag ju lösa det nu, pronto liksom… Sedan stannade jag upp – jag tränar på just den; att stanna upp lite i nuet – och jag tänkte att:

– Ja men vad sjutton, Hedvig vill inte och hur bra blir det då?
Vi tar det på måndag istället, en ledig dag med ett besök i glasögonaffären, naturligtvis blir det mycket bättre…

Så blir det!

♥