Jag har fått…

…oerhört mycket gensvar på mitt förra inlägg…
Tack alla för fina, uppmuntrande, stöttande och peppande kloka ord!

Jag håller med om varenda ord ni säger och skriver till mig – i huvudet…
Hjärtat går dock sönder i alla fall och jag känner skuld, jag känner oro, jag känner en klump i magen och nej, hjärtat och hjärnan är inte synkade alls…

Jag har svårt att hålla tillbaka tårarna när jag pratar avlösare, nej jag menar barnvakt… (åh vad mycket bättre det känns att tänka barnvakt istället för avlösare!!!). Det är som att trycka på en knapp när ämnet kommer på tal och jag hanterar det INTE, inte än…

Inte blir det mycket bättre av att läsa artikeln i dagens Göterborgs-Posten:

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.498212-karin-anmalde-for-ett-ar-sedan

Det är inte första gången jag läser om sådant och dessa hemska förhållanden dyker även upp på tv med jämna mellanrum. Nej, jag tror ju naturligtvis inte att detta är regel, mer undantag, men det är illa nog att det förekommer alls. Självklart relaterar jag till min egen situation och tänk, tänk om någon skulle ta hand om mitt lilla älskade ♥ och inte vara snäll emot henne…
Tänk om hon då inte skulle kunna berätta det för oss i första taget…

Det går ju inte!!!

Det tror jag att alla föräldrar kan skriva under på, oavsett man har ett barn med en funktionsnedsättning eller inte…

Jag klarar inte detta idag men säkert inom sinom tid…

♥