Bus eller godis…?!

Att välja ”bus” när liten H ringde på dörrarna i mörkret i helgen hade kanske inte varit så farligt då Hedvigs förberedda eventuella ”bus” skulle bestå av ett ”BUUUUU!!!!” och då förmodligen lite blygt viskandes…

Många skojade med jordens absolut sötaste skelett och menade att de nog inte vågade välja bus då hon såg så farlig ut. Hedvig tittade på dem och sa snabbt:

– Jag tal godis då…

Sedan det år Hedvig nyligen hade fyllt två år har hon varit fullkomligt livrädd för allt som har med Halloween att göra! Ja, inte pumpagubben då men allt annat. Hon lärde sig gå sommaren då hon fyllde två och då hösten kom hade hon snappat upp att om det ringer på dörren kan man knalla dit, öppna dörren och glädjas åt att någon kommer och hälsar på. Halloween det året ringde det naturligtvis på dörren men då Hedvig öppnade stod där två barn utklädda i masker som Edward Muncks ”Skriet”…

Jag kommer aldrig att glömma Hedvigs ansikte, hur hon glad i hågen öppnade dörren, stelnade till, ansiktet förvreds, ett vrål kom ur hennes mun och hon vände snabbt upp armarna mot mig… Hemskt var det och jag behöver kanske inte tillägga att vi inte ville öppna dörren mer den kvällen. Storasyster gjorde en stor lapp och satte på dörren där det stod att vi hade barn i huset som var otroligt rädda för spöken/gastar/monster/demoner/varulvar och vad som nu kan tänkas stå på farstubron då man öppnar.

Året därpå skulle Halloween ”firas” på dagis – liten H fick ledigt den dagen, likaså året därpå och likaså förra året.
Förra året gick det dock ganska ok att öppna dörren… De första som ringde på var grannflickor som såg Hedvigs rädsla och snabbt slet av sig maskerna och sa:

– Hedvig! Det är bara vi!

Hedvig var nog lite tveksam men har rabblat om och om igen att det ju bara var Elin och Anna som skojade. Dagböckerna har verkligen fyllt sin funktion i samband med Halloween vill jag lova! Förra årets dagbok där Halloweenbilderna finns med har vi läst flitigt sedan i somras och utav samma grannflickor fick Hedvig i somras deras skelett-dräkt! Samma dräkt som finns i dagboken och Hedvig har verkligen ”tränat” på att skrämmas i den.

Gränsen går dock vid otäcka masker, sådana som jag nämnde ovan. Storebror Ludvig var helt tokig i just sådana masker då han var liten så det finns några att välja på men nej, Hedvig tar helst inte på någon utan slänger masken på golvet och när den ligger platt och konstig säger hon:

– Han blir döööd nu!!!

I år har förväntningarna inför Halloween varit höga och jag gissar att Spiderman har ett finger med i spelet! Spiderman är stora idolen för liten H och hon vill så gärna ha ett spindelnät med en spindel i! Vet du hur svårt det är att hitta ett konstgjort spindelnät med en spindel i mitt i sommaren?! Jättesvårt!!! I samtliga leksaksbutiker har de svarat mig att det kommer till Halloween! Den informationen har jag passat vidare till Hedvig och mycket riktigt, till Halloween kom det spindelnät, i massor!

Hedvigs spindelnät hänger numer i hennes fönster, hon är superlycklig, tycker det är ”tättecoolt” och jag gissar att hon aldrig kommer att ta ned det…

Dagen D gjorde vi pumpagubbe och lika kul som det var lika illa luktade pumpan enligt Hedvig. Det var ”blä” och ”usch” för hela slanten även om det var spännande! Jag är faktiskt benägen att hålla med henne och jag undrar varje år om folk verkligen äter alla pumpapajer, pumpawoker etc efter de recept som tidningarna förser oss med…..?

Sedan var det dags att knalla ut och busa lite för första gången i lilla H:s sexåriga liv och som hon busade!!! Nej, nu tog jag i lite… ganska mycket tog jag i för hon busade inte alls men hon laddade! Hon tog sin egenpåtagna Halloween-uppgift på största allvar när vi gick runt i området. Hedvig bad mig vänta vid de respektive husens brevlådor och gick själv fram, ringde på ringklockan och när dörren öppnades blev hon jätteblyg, eller ”tätteblug” som hon själv säger. Så viskade hon:

– Bus eller godis…?

Linslus som hon är ställde hon glatt upp på fotografering, mumlade ett ”Tack” och gick vidare till nästa hus och proceduren upprepades.

Lilla H var så lycklig, jag var så lycklig och jag är fullständigt säker på att hon kände sig som världens mest skräckinjagande skelett…

♥