Kromosomdepp…
Igår kom vi hem efter två härliga veckor på havet! Borta bra men hemma bäst…!? Jag vet inte vad som är bäst men i vilket fall är det alltid skönt att komma hem.
När man varit borta ett par veckor vet ju alla att man har 1000 saker man MÅSTE göra; packa upp, tvätta, fixa trädgården etc och sedan finns det ytterligare ett antal saker man VILL göra. Mitt i allt detta står en liten H med sin extra lilla kromosom som är överlycklig över att vara hemma igen! Lilla H vill också göra 1000 saker och gärna samtidigt och allra helst med mamma…
Mamman känner inte alls att hon har varken tid eller lust att släppa allt och hoppa studsmatta, leka i lekstugan, måla vattenfärger, ”dega” med lera etc och klumpen i halsen växer och tårarna bränner bakom ögonlocken för det är så här det ÄR liksom… Om inte fina ljuvliga lilla H haft den extra lilla kromosomen kunde hon sprungit ut på egen hand i området där vi bor och lekt med sina små kompisar men det går ju inte… Inte om inte jag är med och idag (heller) kan jag inte/vill jag inte/har jag inte tiden och mitt hjärta brister när jag ser hur hon tittar på de andra barnen som leker…
Visst kan Hedvig leka!
Hon leker gärna och massor!
Hedvig är en uppskattad och omtyckt lekkamrat!
Men hon kan inte gå iväg och leka själv, då är hon låst till den med staket inhägnade trädgården medan jag slits av känslan av att vara en dålig mor som inte går med henne och leker samtidigt som jag faktiskt har saker jag bör göra och som jag hellre vill göra… Det är som en never ending story och ibland känns det hopplöst… Hur många år till med denna passning kommer det att vara?
Ni som läser och som har en liten med Downs förstår nog precis vad jag menar!? Ni som läser och inte har en extra kromosom i familjen kanske tycker jag uttrycker mig helt galet!? Missförstå mig inte; jag vill inte vara utan Hedvigs extra kromosom, jag vill inte ha henne annorlunda än vad hon är, hon är bäst precis så som hon är men i alla fall drabbas jag emellanåt av en liten ”kromosomdepp” när jag inte ser någon ände på passande, på dåligt samvete, på lekande, på oroande, på hjärtat i halsgropen, på att aldrig få sitta ner och koppla av en liten stund…
Hur gör alla ni andra mammor?
♥
Åh Jessica! Tycker inte alls att du uttrycker dig galet men det är nog stor skillnad tror jag. Du kommer få passa länge. Avlastning är guld värd för alla föräldrar så att vi orkar. Tänker på att man på flygplanens säkerhetsföreskrifter säger, ta först på dig syrgasmasken själv, hjälp sedan ditt barn! Faktiskt väldigt bra att tänka på…kanske kan du försöka boka in någon som hjälper dig med att leka med lilla H nästa gång du kommer hem så att du kan få göra alla måsten. Och jag känner ingen så bra mamma som du är! Kram
Älskade du, även om kromosomerna är "rätt" till antalet på mina barn slits jag också mellan att vara bra mamma och bra mamma. C sade en gång: "Du är inte alltid en bra mamma men du är en glad mamma." Det räcker så tror jag. Love you!