Idag gick båten till Källö Knippla! Solen skiner, vinden bråkar lite med oss, lekplats x 2 finns liksom minigolf och mitt i allt detta njuter vi av att inte ha något bestämt, ingen klocka på armen… Med lilla H funkar livet så att det mesta handlar om inlärning. Inlärning sysslar iofs alla föräldrar med men med en liten skrutta med Downs syndrom handlar det mesta om aktiv, mer medveten inlärning. Allra mest för att få/nå ett sammanhang i det som vi kallar livet. När jag skriver detta kommer jag på att jag själv tycker det är svårt att få ett sammanhang i livet :-))  Sammanhanget för Hedvigs del är på ett betydligt enklare plan.  Jag pratar om det sammanhang vi andra inte ens ser som sammanhang..  Med detta följer träning och åter träning. Mest i vardagssituationer men även en hel del tillrättalagd träning genom material tillverkat av mig enligt Karlstadsmodellen. Ibland funkar det, ibland inte alls, det beror helt på Hedvigs goda vilja! I år tog jag med mig material till båten som hon helt sonika vägrar befatta sig med hemma -vilket är ohyggligt irriterande när jag lagt timmar på att klippa, klistra, laminera etc. Tänkte att har hon bara pest eller kolera att välja på så…  Det funkade!!! Idag ”skrev” hon ord med två bokstäver utan att blinka! Först trodde jag det var ”tur” att hon skrev rätt men nej, gång efter annan skrev hon rätt!! Stolt mor är jag och plötsligt känns det som mödan värd – alla timmar som läggs på tillverkning av material, alla övertalningsförsök till att få liten H att pröva en ny utmaning, allt tragglande för att förstå en ny uppgift, allt känns plötsligt värt varenda minut <3