Sådan far, sådan dotter…
… ser ni likheten?
För två år sedan, eller var det för ett år sedan…? Jag minns inte och det känns heller inte viktigt. I alla fall, då, gjordes ett så kallat PEP-test på lilla H. Ja, naturligtvis gjordes det med vårt godkännande och det gjordes i syfte att finna ut på vilken ungefärlig utvecklingsnivå Hedvig då befann sig på i olika ”färdigheter” eller vad jag skall kalla det. Först när testet nämndes fick jag en ångestladdad klump i magen men efter att jag tillsammans med Hedvigs specialpedagog gått igenom testet samt fått syftet klart för mig så kändes det som om det kanske skulle gynna lilla H ändå. Det kändes inte bra – inga test av ens barn känns bra, inte alls bra faktiskt – men man kan ju ändå känna att syftet kan vara bra…
Vad PEP står för minns jag inte… Jag skulle kunna leta fram testet för att ta reda på det men inte heller det känns viktigt. Syftet med att ta reda på vilken utvecklingsnivå lilla H befann sig på var att göra det lättare både för oss och för förskolepersonal att veta hur vi skulle bemöta Hedvig i olika situationer samt för att tydliggöra vad vi skulle lägga lite extra kraft på, inlärningsmässigt. Det är lätt att bli hemmablind, även på sitt lilla älskade barn…
Hur som helst så spelar just det testet inte så stor roll idag eftersom läget är helt annorlunda vad gäller färdigheter nu. Jag minns faktiskt inte ens resultatet av testet särskilt väl, och det är ett gott tecken vad gäller mig! Vad jag däremot minns var att lilla H hamnade högt upp på den perceptiva skalan – högre upp än vad som förväntades av hennes då faktiska ålder! Så klart, att även ett litet hjärta med Downs syndrom överträffar både sig själv och de utan en extra liten kromosom på något område! Egentligen säger sunda förnuftet det, eller hur?! Men som förälder till just ett sådant litet speciellt hjärta så tar man glädjeskutt över sådana besked!
Löjligt?
Fånigt?
Fåfängt?
Möjligt… men så ÄR det i alla fall och jag är glad över alla glädjeskutt lilla H ger mig varje dag!
Att ha en hög perceptiv förmåga innebär bland annat en förmåga att uppfatta ”saker” som sker runt omkring samt att kunna sätta in detta i sitt eget sammanhang, t ex genom att härma.
Att lilla H är en liten härm-apa, och alltid har varit, är ingen hemlighet för de som känner henne. Hon härmar allt och alla runt omkring sig vilket ständigt ger upphov till glada skratt (se fotot ovan). Det kan också skapa en medvetenhet om sitt eget beteende, bra eller dåligt – det kan variera…
Naturligtvis är lilla H duktig på att härma sin omgivning av egen kraft, det är jag övertygad om.
Jag är dock lika övertygad om att Hedvigs otroligt fina och engagerade syskon har en stor del i detta.
Hennes tre syskon är hennes idoler och hon kämpar tappert med att göra likadant, att klara samma saker som de pch hon är duktig!
All den tid och all den kärlek de ger henne gör att hon kommer att klara det mesta i livet, det är jag säker på!
Gulle alla fyra fina barn vi har i den här familjen…
♥
Tänk om alla barn hade en mamma som dig!! <3