Happy Feet

Lilla H fick låna en film av sina kusiner i somras. Jag hade hört att filmen skulle vara fin men tänkte i mitt stilla sinne att det nog dröjer innan vi får se den, Hedvig är inte mycket för nytt om man så säger. Vad gäller filmer har det i och för sig skett en förändring till övriga familjens stora glädje. Det var FAKTISKT lite tjatigt då vi först tittade/lyssnade på Pippi Långstrump i två år för att därefter titta/lyssna på Emil i Lönneberga i två år! Helst samma Pippi-film och samma Emil-film dessutom. Men något har hänt under det sista året och vi tittar/lyssnar numer på allt ifrån Rasmus på Luffen, Teckensång, Mamma Mu, Anki och Pytte till Robotar och Toy Story, för att nämna några. Kanske är det ändå så att insikten har kommit till liten H om att nytt inte behöver vara svårt, jobbigt och trist? Den nya filmen hon fick låna mottogs nämligen med full nyfikenhet och glädje!

Filmen heter Happy Feet och är en film som gått mig helt förbi, jag har aldrig sett den tidigare. Så en regnig dag när vi var med båten i Varberg satte jag mig och tittade på Happy Feet tillsammans med Hedvig.

Jag blev helt betagen!!!

En underbart söt film med en sensmoral utöver det vanliga! Den handlar om en liten kejsarpingvin som heter Mummel. Kejsarpingviner föds till att sjunga, alla utom Mummel som faktiskt inte kan hålla en ton rätt i munnen. Kejsarpingviner väljer sin egen hjärtesång som de sjunger om och om igen och det är genom sin hjärtesång de finner sin livskamrat… Hur skall då Mummel kunna finna en livskamrat när han inte har någon hjärtesång?

När lille Mummel föds kan han förvisso inte sjunga som de andra, men han kan dansa! Oj, vad han kan dansa och steppa! De andra kejsarpingvinerna blir förfärade, ett så o-pingvinskt beteende kan de verkligen inte förstå och än mindre acceptera. När de frågar Mummel varför han rör sin kropp så konstigt svarar han:

– För att kroppen är glad!

De andra pingvinerna nöjer sig inte utan frågar vidare varför han gör så konstigt med sina fötter?

– Fötterna är också glada! svarar Mummel

Men ett så annorlunda beteende är verkligen helt oacceptabelt hos de andra kejsarpingvinerna och de bestämmer sig för att sparka ut Mummel från flocken. Livet blir en tuff prövning för Mummel och utan att avslöja för mycket av filmen kan jag berätta att han får sin revansch. Det tar tid, det gör ont men det stärker Mummel och för honom till insikten att bara man är sann mot sig själv kan man göra nästan vad som helst i världen!

Jag blev träffad och tagen av filmen, någon liten sorgetår och någon liten glädjetår och en stor klump i halsen hann jag också med. Det är ju precis så här det är i livet! Faller man inte inom ramen för vad andra tycker är ”normalt” ja, då är man inte helt accepterad. Med lilla H:s extra lilla kromosom vet jag vad jag pratar om… Hon fyller sex år om några dagar och jag har redan under dessa år sett vad människor accepterar och framför allt vad de inte accepterar. Vilket beteende som anses ”normalt” respektive ”onormalt” etc. Och nej, barn är INTE värst i att sätta upp dessa obehagliga ramar. Barn är nyfikna men fulla av acceptans, vuxna människor däremot…

Varför kan inte alla människor få vara bara som de är utan att folk dömer och fördömer?
Varför måste alla vara stöpta i samma form för att vara accepterade?
Vem har rätten att tala om för någon att denne inte är normal?

Kopplingen mellan Mummel och Hedvig gjorde ont i hjärtat, men den stärkte mig också. Kan Mummel så kan Hedvig tänker jag. Mummel kunde inte sjunga som de andra, men han kunde dansa och glädja alla i sin omgivning med det – fast först efter det att han blivit accepterad. Hedvig kan inte allt som andra sexåringar kan och hon kommer kanske inte kunna lära sig allt som du och jag kan, MEN hon kan mycket annat och kan framför allt glädja sin omgivning med hela sitt kloka lilla JAG – och hur många av oss kan skryta med det…?

Var rädda om alla runt omkring er – och se filmen…

♥