Liten H...
Ljuvliga båtdagar

   

       

Ljuvliga dagar på havet har vi!

Solar, badar, leker, äter god mat och tar dagen som den kommer!

Idag är en extra bra dag för Hedvig eftersom Ludvig kommit hem! Ludvig hade dessutom smultron och hallon med sig från mormor och morfar som lilla H och han avnjöt tillsammans! Oj vad Hedvig har längtat efter Ludvig och oj vad hon myser över att ha honom ”hemma” igen!

Viktor är bästa min kompis!!!

Vi har tillbringat några dagar med båt på den otroligt vackra ön Anholt i Danmark. Ett paradis utan dess like om någon frågar oss!

Vår första kväll satt vi på en uteservering medan Hedvig febrilt försökte få igång ett fotbollsspel. Ut från restaurangen kommer en liten kille springande, en söt liten lintott och jag känner på en gång igen ”något” hos honom. Jag tittar en gång extra och blir alldeles varm i hjärtat, en liten fantastiskt söt liten kille med en extra liten kromosom ♥

Jag tittar in genom restaurangens fönster och möter pojkens mammas blick. Hon tittar efter sin pojke och jag ser samma reaktion hos henne då hon ser Hedvig som hos mig då jag såg hennes pojke. Våra blickar möts igen och ett varmt leende finns oss emellan!

Pojken berättar att han heter Viktor och att han är sju år, allt på klingande norska. Hans föräldrar kommer ut och efter mycket om och men får Viktors pappa fotbollsspelet att fungera och de har så roligt, lilla H och Viktor!

Vi springer på varandra nästa dag och Hedvig och Viktor fiskar krabbor ( och haj också för den delen ), de leker på stranden, de kastar boll, de äter glass, de, ja de umgås och stortrivs helt enkelt.

Vi fortsätter så under dagarna på Anholt och sista dagen säger Hedvig så förnöjt:

– Mamma, Viktor är bästa min kompis!

Lycka är olika för olika människor, lycka …

img_0414 (MMS)

Lycka är olika för olika människor, lycka kan också vara olika saker olika dagar – som tur är. För Hedvig ligger största lyckan just nu i hennes nyinköpta Buzz Lightyear och Woody – eller som hon själv säger: Bass o Moodi… Vi bad henne välja en av  ”dockorna” i leksaksaffären, Hedvig tittade då helt oförstående på oss, tänkte en stund och sa sedan – Men, då har de ingen att prata med!!! Hedvig MÅSTE köpa båda!!! Detta sades med stort eftertryck och ja, ni ser ju vem som vann diskussionen ♥

Plötsligt är både frukstund och mellis utb…

img_0395 (MMS)

Plötsligt är både frukstund och mellis utbytt – till kokta kalla potatisar!!! Ja! I pluralis!!! I båten, liksom hemma, är det lite svårt att laga mat utan att det blir  över. Skillnaden är att hemma stoppas resterna i kylen eller frysen, i båten däremot kan inget stoppas i kylen som faktiskt klarar att förvaras i rums- jag menar båttemperatur.. Detta på grund av stoooor platsbrist i båtens kylskåp. Potatis tillhör den sortens mat jag anser klarar sig i rumstemperarur utan att bli dålig. Inget konstigt iofs, det konstiga ligger i att jag väljer att spara kalla kokta potatisar som jag faktiskt inte har en tanke på att äta upp! Varför liksom ? Varför sparar jag dem!?  Kanske för att min moderliga instinkt någonstans djupt inne i mig säger att ja, kanske det finns en stackars hungrig liten H som inte anser sig få tillräckligt med mat i närheten och då, ja då kan hon plötsligt norpa just en kall kokt potatis… eller två… eller tre… fyra… fem kalla kokta potatisar!!! Jag frågade om hon var hungrig och fick ett mycket grötigt – Neeeej… till svar Kikade då lite extra på henne och ser att hon tryckt in en stoooor kall potatis i munnen! Hastigt tittade jag i skålen där det tidigare låg fem kalla potatisar – det låg EN kvar och när lilla H såg att jag såg, ja då knep hon snabbt den femte och tuggade snabbt i sig den. Jag fångade henne på bild i färd med just denna femte ♥ Inte undra på att hon numer tackar nej till banan, äpple, smörgås och annat smarrigt – hon är ju full med kalla kokta potatisar!!!

Liten liten H i stora stora havet!!! Förs…

img_0385 (MMS)

Liten liten H i stora stora havet!!! Första ”riktiga” semesterdagen bjöd på sol, sol och åter sol! Vi ligger med båten vid Långö, strax utanför Marstrand. I en liten vik vid goda vänners sommarställe har vi tillbringat dagen med glass, krabbfiske och bad. Otaliga bad ffa för Hedvigs del! Vid första doppet efter frukost var det en ytterst tveksam liten fröken som försiktigt gick ner på stegen på badbryggan, sedan upp igen… ner igen… upp igen och så höll hon på ett bra tag, ungefär tills jag ledsnade o bad henne gå iland och bada vid stranden istället. Ja! Det gör vi!!! tyckte liten H så det gjorde vi – är övertygad om att hon blir arbetsledare, chef eller liknande när hon blir stor! Hon bestämmer ganska mycket, duktig på att delegera är hon också och det är väl den goda ledarens främsta egenskap…? Jag kände mig lite snopen över hennes ”feghet” på badstegen, hon är ganska cool i vattnet annars.. Väl inne på stranden hinner Hedvig inte ens börja gräva i sanden innan den kavata sidan grabbar tag i henne och hon morskt stegar ut i vattnet. Tilläggas skall att det väldigt snabbt blir väldigt djupt, något liten H inte alls kände till så när botten plötsligt försvinner under hennes fötter blir hon snopen men utbrister glatt: Jag kan! Jag kan!!! Sedan simmade hon till badbryggan, tillbaka till stranden, tillbaka till badbryggan, tillbaka till… Ja, ni förstår ju, fram och tillbaka, fram och tillbaka! Efter ett bra tag frös jag som en hund men nej, Hedvig vägrade ge upp. Som tur var finns en brygga nästan hela vägen mellan badbrygga och strand så där har jag travat idag, fram och tillbaka och gissa vilken mallig, modig liten tjej vi har i båten nu ♥

Första semesterdagen på havet! Hämtade gla…

img_0383 (MMS)

Första semesterdagen på havet! Hämtade glad liten H på dagis o gick sedan till båten. Som synes nedan hade H svårt att hålla ögonen öppna när motorn gick igång. Blev en kort, men säkert skön, powernap på tio minuter sådär – lite avis är mamman som ständigt längtar efter mer sömn… Hedvig vaknade och var plötsligt sådär oförskämt pigg som bara barn kan vara! Nu är ju båtens lekutrymme begränsat varför Hedvig nöjde sig med nya favvo-sysslan: ”spela sån man håller o trycker på …” Favvo-sysslan upptäcktes efter besök hos bästa vänner vars stora dotter Clara hur glatt som helst lånade ut sitt Nintendo DS till Hedvig och oj vad hon spelade!!!  Väl hemma rotade vi lite i storebrors låda och vips hade vi hittat ett gammalt, snudd på antikt, Game Boy!!! Lyckan är total hos både Hedvig och mig! Hedvig kan ”spela sån man håller o trycker på” och jag slipper dras med babbel och tjat om önskan om eget Nintendo DS till födelsedagen ♥ Efter god middag hos goda vänner och fin kväll på klipporna har liten H precis somnat i båten. Tänk vad en powernap kan göra…

Fjortis-looken

Vi känner väl alla till fjortis-looken…?

Den min, den pose, som tonårsflickor intar när de fotar ego-bilder på sig själva framför spegeln, med mobilen eller systemkameran i högsta hugg. Ni vet vad jag menar eller?

Fjortislooken intas iofs även när fjortis-vänninor fotar och dessa söta flickor verkar ha otroligt kul med dessa eviga foton ♥

Hedvig har förmånen att växa upp i en ganska stor familj. Familjen består förutom av mig och min man även av tre äldre syskon till Hedvig. Syskonen är 15, 13 och 13 år gamla och det är min fasta övertygelse att Hedvig är där hon är idag till stor del på grund av dem. De har ett enormt engagemang och en enorm kärlek till lilla H och de är samtliga Hedvigs främsta förebilder! Stor eloge till Ebba, Ludvig och Gustav ♥

Hedvig lär sig om det mesta ifrån dem! Mest gott men även ett och annat uttryck man önskar att hon inte hade lärt sig, men så är det ju med livet; man får ta det onda med det goda!

Hedvig var inte gammal när hon lärde sig High Five! Den lilla knubbiga handen höjdes i luften och något obestämbart snubblade över hennes smultronläppar. Naturligtvis skrattade vi gott varje gång! Tror alla föräldrar känner igen sig, hur inövat det än är så är det kul och värmer i hjärtat.

Sedan kom konsten att vicka på rumpan! Något Hedvig ofta och gärna gör – även om överkroppen ännu rör sig mer än just lilla rumpan ♥

Därefter kom segertecknet! Så fort kameran kom fram stannade linslusen liksom upp, släppte vad hon hade i händerna och gjorde stolt v-tecken med båda händerna. Gulligt och kul, ja visst men också lite irriterande. Jag fotar mycket i Hedvigs vardag, foton vi använder i hennes i-dag-bok, och v-tecknet blev till slut inte så kul att ha med på varenda foto! Många foton blir det på en dag och så himla segerviss kan ju inte ens lilla H känna sig vid varje fototillfälle tänker jag…

Återigen fick jag ta hjälp av syskonen för att kanske ”trolla bort” segertecknet. Mig lyssnar nämligen lilla H tämligen ogärna och tämligen lite på! Sagt och gjort, syskonen slutade ”apa sig” och göra v-tecken så fort kameran kom fram och plötsligt hade H också slutat! Jippie!

Dock visade det sig ganska snabbt att detta irriterande v-tecknet ersatts av något nytt…

Nämligen fjortis-looken!!!

Ve och fasa, den är ju ännu värre!!!

Till saken hör att absolut ingen fjortis i det här huset aktivt lärt henne denna look, men H är observant och som alla småtjejer härmar hon gärna sina idoler. Numera ser våra foton ut som ovan och nedan och Hedvig befinner sig helst framför spegeln då hon övar på looken!

Vet inte vad ni tycker men får jag välja föredrar jag segertecknet som står för lite självsäkerhet och jäklar anamma 🙂

        

Konfirmation

Häromdagen var vi på konfirmation och sådant kräver lite förberedelse med lilla H! Nu har hon ”tränat” en gång tidigare i år då storasyster Ebba konfirmerades och det gick bra efter låååång förberedelse. Hedvig är lite rädd för höga ljud och det vet vi ju alla hur högt kyrkklockorna låter, hur högt orgeln låter och hur högt prästen emellanåt sjunger… Jag ägnade mycket tid i våras åt att förklara för Hedvig att det faktiskt låter fint när kyrkklockorna ringer – och de hörs ju mindre då man befinner sig inne i kyrkan än om man är utanför – förklarade att orgeln är ungefär som ett piano och att prästen oftast sjunger fint, om än högt…

Vid första genomgångarna av detta gick jag totalt bet på min uppgift! Hedvig höll med om att klockorna nog låter mindre inne i kyrkan MEN de låter ju ännu mindre om man inte är där alls… Orgeln, nja, inget piano precis tycker Hedvig och när Malin och Peter på Saltkråkan gifter sig låter den fruktansvärt… Prästen, ja, han var nog det enda i mina förberedelser som gick hem hos Hedvig från första början. Jag kan nog tacka vår gode vän och tillika präst Johan för detta! Johan är en av Hedvigs favoriter <3

Nåväl, förberedelserna i våras gav resultat! Med skräckblandad förtjusning tog sig Hedvig igenom systers konfirmation, med god hjälp av fantastisk moster måste jag framhålla. I slutet av ceremonin stod Hedvig upp i kyrkbänken och ropade ”Hallå prästen, kolla på mig!” etc etc.

När nu systersonens konfirmation närmade sig tog jag upp samma typ av förberedelser vilket visade sig vara totalt onödigt! Hedvig har full koll på hur en konfirmation går till och rabblade, jag menar verkligen rabblade, för mig om hur även denna konfirmation skulle gå till. Viktigast av allt var att hon även nu skulle få Festis i kyrkan samt att samma moster skulle sitta på samma sida om Hedvig. Sa till denna systern att vi nog får hyra henne som proffessionellt konfirmationssällskap framöver! Det kan ju hända att vi skall delta i en konfirmation där denna moster inte står på gästlistan 🙂

Väl inne i kyrkan gick det kanon! Jag kände mig stolt över lilla H, att hon faktiskt kom ihåg precis hur det skulle gå till OCH att hon köpte de små förändringar som ändå var ifrån Ebbas konfirmation. Lätt utråkad under senare delan av ceremonin slängde hon upp fötterna framför sig, suckade lite, käkade lite vindruvor och ja, sedan tog lånade hon kameran och fotade taket i kyrkan, församlingen, en bebis på bänken bakom, sina fötter etc…

Jag vet inte om hon eller jag var malligast över att det gick så bra! Det kunde lika gärna blivit kaos…

 

Downs syndrom är inte en sjukdom…

Då och då möts jag, vi, av fördomar…

Jag har också säkerligen också fördomar, orättvisa sådana, men inte om just Downs syndrom. Kanske hade jag det då lilla H kom till världen…? Jag vet inte.. jag minns det inte så men jag kan inte säga säkert. Det enda jag var riktigt säker på då Hedvig föddes och barnmorskan misstänkte att lilla H bar på en extra liten kromosom var att jag var glad om det ”i så fall bara var Downs syndrom”! Varför? Därför att jag visste att just denna extra lilla kromosom inte var värre än att man kunde ta hand om den hemma, i vår familj, och alla vill väl ha sin bebis, sitt barn, hemma hos sig, nära sig, i vardagen…

Jag är förvånad över fördomar jag möter då och då. Himmel, vi är inne på år 2010 och att människor inte ökat sin förståelse för olikheter mer än vad de gjort, ja det skrämmer mig lite…

Barn med Downs syndrom är ju så go´a och glada…
Barn med Downs syndrom är ju såååå kramiga…
Barn med Downs syndrom är ju så musikaliska…

etc etc…
 
Men nej, Hedvig är inte alls så go´ och glad jämt! Hon är en tjej med ett himla temperament och det är vi jätteglada för! Det finns en nöjdhetsfaktor hos henne som jag ibland kan avundas men go´ och glad… det är hon varken mer eller mindre än någon annan!

Kramig?! Inte lilla H i alla fall! Ibland har vi skojat min man och jag om att det är lite mysigt när hon har feber för då vill hon gärna sitta i knät… Hedvig är inte den lilla tjejen som sitter i knät, gärna bredvid, gärna nära men inte för nära och hon kramas definitivt inte hej vilt! Däremot har Hedvig alltid haft en förkärlek för män, oavsett ålder och oavsett hon känner dem eller ej! Hon grabbar gärna tag i någon mans ben i affären och kramas innerligt medan familjen anser sig svältfödd på Hedvig-kramar…

Musikaliskt?! Jag kan inte annat än brista ut i gapskratt för det skulle vara jordens under ifall Hedvig var musikalisk!!! Mindre musikalisk mamma och pappa än Hedvigs får man leta efter *ler*… MEN hon älskar musik, hon älskar att dansa och sjunga OCH tänk, det gjorde mina stora barn också när de var små, det gjorde säkert jag och min man också trots att vi inte har Downs syndrom…

Jag möts också emellanåt av påståenden som att ”ja, så gör ju de barnen med den sjukdomen…” etc och i ärlighetens namn kan jag inte förstå att människor i dagens samhälle fortfarande går omkring och tror att Downs syndrom är en sjukdom!!! Hedvig är frisk som en nötkärna! Det senast året har hon haft EN enda sjukdag ifrån dagis och det var på grund av feber och inte på grund av sin kromosom. Hedvigs äldre syskon led av infektionsutlöst astma när de var i dagisåldern och där kan man prata sjukdom för oj vad många sjukdagar de hade varje år och oj vad många turer vi hade till Östra sjukhuset – och detta utan att de har någon extra liten kromosom…

När Hedvig föddes var hon sjuk, då hade hon ett hjärtfel och ett fel i tolvfingertarmen. Dessa båda sjukdomstillstånd opererades och läkarna har sagt att vi sedan dess skall se henne som både hjärtfrisk och ”tarmfrisk”! Hur kan en kromosomavvikelse – eller för den delan ett annat annorlundaskap (om nu någon kan säga vad som är normalt) – anses som en sjukdom…?

Jag blir sårad och lite kränkt av sådana påståenden, liksom av fördomar av den typen jag nämnde ovan. Herre Gud, tänker jag, ser ni inte hur hon lever, babblar, pratar och bara sprudlar av liv?! Så klart att hon är frisk! Jag önskar så att människor ser Hedvig för den ljuvliga lilla Hedvig hon är istället för att se, och för den delen påtala, gamla fördomar…