Liten H...
Jag smyger utanför lilla H:s rum…
 
… och tjuvlyssnar mest hela tiden…
Och jag skäms inte ett dugg!
 
Jag tjuvlyssnar på hennes högläsning.
Hon läser för dockor och nallar, för låtsaskompisar och andra filurer.
Hon läser korta ord och långa ord.
 
Hon läser så himla bra numer och jag njuter!
 
 
 
Och som sagt, jag skäms inte ett dugg…
Matvanor kan se..
 
… väldigt olika ut…
Man behöver inte dela favvorätter inom familjen inte.
 
Det gör vi  inte i den här familjen.
I själva verket har vi väldigt olika favvorätter.
Lilla H:s favoriter tar nog ändå priset tror jag.
 
Pris i knepiga blandningar tänker jag då.
Hedvig vill gärna ha allt hon älskar på samma gång och på samma tallrik.
Kanske är det gott, jag vet inte. Jag tänker mer att jag vill ha var sak för sig och kanske inte blanda allt jag tycker om hej vilt. Hedvig tänker mer att allt som är gott kan man äta tillsammans.
 
Som med frukostmackan.
Tunnbrödrulle är gott. En av de få brödvarianterna Hedvig gillar.
Smör är också gott. Himla gott till och med.
Kalvkorv är ett av favvopåläggen.
Jordgubbar är naturligtvis helt underbart gott.
 
Voilá!
En frukostmacka är gjord!
 
 
Jag önskar jag hade mer av Hedvigs uppfinningsrikedom i mig…
Mors dag…

… med allt vad det innebär…
Olika i olika familjer tänker jag.
I min familj innebär det tårta, några små paket, teckningar eller liknande. Hos mig innebär det även lite funderingar.
Funderingar kring de mammor som finns, och till de som inte längre finns bland oss. Jag funderar mycket på de mammor som mist en liten, där familjen för alltid kommer sakna någon. Jag funderar på alla de kvinnor som så gärna vill bli mammor, men av olika anledningar inte blivit det. Missförstå mig, jag menar inte att en dag som Mors dag är en av anledningarna till att vilja ha barn. Inte alls. Jag menar bara att just jag tänker lite extra även på dem en dag som Mors dag…

Min mamma finns tack och lov i livet. Hon har varit här idag. Suttit i solen och ätit jordgubbstårta och pratat om livet med mig. Druckit jordgubbssaft som jag kokade tidigare idag, och fått en burk jordgubbssylt jag också kokade tidigare idag. Det är värdefullt. Att ha sin mamma. Jag älskar min mamma!

Lilla H gav mig jordens mest hemliga paket imorse. Det jag fick se härom dagen men som ändå var en hemlis. Jag, som inte är särskilt förtjust i dukar, har nu den allra vackraste duk jag kan tänka mig på mitt köksbord. En duk som är tryckt i mönster av lilla H och fållad i kanterna av lilla H och fröken Pia. Den är underbar!

Ett annat hemligt paket fick jag till frukost. En bok jag så länge velat ha. En som jag tror kan inspirera mig till att bli en bättre människa, kanske lite snällare mot mig själv. Jag ser den som en pepp-bok när jag inte riktigt orkar peppa mig själv. 
Ytterligare ett paket är på ingång enligt Ludde. Det blir när Ebba kommer hem. Ebba som varit i Malmö, kollat på handboll, bott på hotell och alldeles säkert haft galet roligt. Det blir spännande…
Men bäst av allt är ändå sms:et med röda hjärtan från Ebba då hon vaknat, den extremt långa, varma och mysiga kramen av 185 cm Ludvig när han vaknat, lilla H:s jämfotahopp av spänning då jag skulle öppna hennes hemliga paket och mannens viskande ord om att jag är världens bästa mamma…
❤️
Rik känner jag mig, igen…
Alltså, om man måste…

… verkligen måste …
Åka med och kolla kranar, toalettstolar och badkar.
Fast man inte vill. Verkligen inte vill.
Då kan det ändå bli bra.
Om man i första butiken hittar en rolig lekhörna och har högläsning ur en bok man faktiskt aldrig tidigare läst  och det går bra – jättebra – då känner man sig glad. Jätteglad!
Om man sedan i andra butiken träffar på en livs levande Nilfiskelefant – och dessutom får en likadan mjukiselefant, ja men få känner man sig jätteglad en gång till. Så glad att man helt medgörligt sätter sig på en trave parkettgolv och bara väntar på att mamman och pappan ska bli klara med kranar, toalettstolar och badkar.
Och när mamman och pappan lovar lilla H korv och mos så snart de är klara blir lilla H så glad att hon utbrister:
– Jaaaa! Ja’ ärrr prrrrropphungrrri! Min mage och min hjääääärna vill ha mat nu…

❤️
Det där med EKG…

… blodtryck och ultraljud…
Nu är det kollat.
De, det vill säga de underbara – verkligen underbara – läkarna, de hittar ingen direkt orsak till varför blodtrycket stigit så.
Bra eller dåligt kan man undra?
Mest bra tänker vi.
Mest bra eftersom hjärtat ser bra ut, klaffarna läcker inte mer än tillåtet.
Mest bra också eftersom stentet sitter där det ska och för att förträngningen inte blivit värre.
Mest bra också för att hon nu är kollad, lilla H. De anser inte att trycket är alarmerande högt, om än att det är högt. Dessutom är uppföljning planerad vilket känns tryggt…
❤️
Puh…
Ganska orolig…
 
… känner jag mig…
Över det där blodtrycket som skenat iväg en del.
 
Ibland är det bra ändå att man nojjar ur och går på magkänslan.
När magkänslan säger att något inte är som det borde.
När magkänslan flaggar för att man kanske skulle kolla blodtrycket.
För att signalerna känns igen…
 
När man nojjar över en sådan sak är det bara att ringa doktorn.
Ingen annan råd finns och har man väl börjat fundera så lämnar de oroliga tankarna en inte ifred.
 
Så jag ringde doktorn, som bad oss kolla blodtrycket.
Blodtrycket var högt tyckte sköterskan och jag ringde hjärtmottagningen.
De brukar inte tycka det är så högt när jag tycker det. De har helt andra preferensramar tänker jag.
Den här gången tyckte de att trycket låg alldeles för högt. Oron blev värre känner jag.
 
Imorgon ska Hedvig på ekg och ultraljud.
Men, som kloka människor runt mig säger, de kollar för att hjälpa Hedvig, för att finna en lösning.
Det är sant. Jag vet det med huvudet. Men hjärtat och hjärnan synkar inte i dessa fall. Hjärtat, det oroliga mammahjärtat, tar helt överhand och jag målar upp scenarion jag inte ens kan tänka färdigt. Galet!
 
Galet eftersom en kontroll är önskvärd.
Galet eftersom hjälp finns att få.
Men ändå. Den där oron som gnager…
 
Så låter jag hjärnan ta överhand en stund.
Hjärnan som ser och registrerar Hedvigs otroliga energi och livskraft.
Som ser hur Hedvig strålar då hon springer från accessjollen på kvällens seglarskola, strålar med hela sitt lilla brunbrända ansikte – vilken energi.
Som också ser, hör och njuter av att Hedvig sväljer sin lite-lättare-att-somna-medicin lätt som en plätt och sedan sträcker upp, först en liten hand sedan en hand till och tjoar:
 
– Givv me fajv, mejk me ten, sssccchhhänn på den!
 
 
 
För en sekund känns det som om hjärnan och hjärtat synkar; klart det går bra imorgon…
Om en mamma är så himla tanklös…
 
… att hon bakar en superduper god banankaka precis innan läggdags…
Så att den är alldeles för varm att smaka på innan en liten H skall gå och sova.
 
En måndag.
Då kan det hända att mamman lovar att den lilla så klart ska få smaka nästa dag.
På tisdagen. Som idag.
 
Då kan det också hända att den lilla kommer ihåg det så fort hon slår upp sina vackra bruna ögon.
På tisdagen.
 
Mamman måste då slingra sig ur hela situationen för inte kan man servera banankaka till frukost.
En tisdag. Innan skolan.
 
Så bestämmer mamman och den lilla att banankakan får avnjutas på kvällen istället.
Det kändes mest rimligt. Då.
 
Så kommer kvällen.
Middagen är intagen. Fotbollsträningen avklarad.
Fotbollsträningen där den lilla briljerat som värsta Zlatan.
Hem kommer den trötta lilla H och när hon står i duschen kommer hon på det.
 
– Ja´ vill gäääärna ha banankaka till kvällsmat mamma. Jättegäääärna! Å´ jordgubbal också tack…
 
 
Sådär nyttig kvällsmat, men ack så gott för lilla själen tänker jag…
 
 
 
Man måste ju hålla vad man lovat…
 
 
 
– Mamma…
 
titta vad jag hal gjort till dej…
 
– Åh! Till mig?
 
– Ja! Ja´ hal gjort den. Ja´ hal sytt en duk till dej. Titta!
 
 
Hedvig öppnar varsamt silkespappret och visar mig en fantastisk duk.
Jag öste ur mig beröm och kände mig alldeles mallig och stolt.
 
– Men, vi gömmel den nu mamma. Det äl en hemlis. Du fål den på mors da´!
 
 
 
Det känns väldigt pirrigt att veta att jag får jordens vackraste duk på söndag…
Jag funderar över vad jag gjort…
 
… en måndag som denna…
Lite allt möjligt som man kanske brukar göra en måndag tänker jag.
 
Lilla H har dokumenterat sin måndag, minsann.
 
Måndag 2014 maj 19
ABC med 1B
Samlingsvärd Pontus
rast
Arbeta
Till karv med ptisma
(Till lunch korv med potatismos)
Helgp
(Helgprat)
Syslöjd
rast
röris
Engelska
Fritids
 
 
 
Igen klurar jag lite på vad jag gjort en måndag som denna…
Ibland blir jag så där…
 
… alldeles särdeles glad…
Som över en helt oväntad omtanke en måndagsmorgon.
 
Att komma till skolan, måndagsmorgontrött, och klasspolar´n Tobbe hivar upp något ur väskan som han ger till mig och säger att det är till lilla H.
 
Det är ett spel. Det är fingerfotboll!
Bara så där. Helt apropå. En måndagsmorgon.
Då blir jag rörd och varm inombords.
Tänk att någon, i det här fallet Tobbe, gått omkring och skänkt en tanke till lilla H och hennes fotbollsintresse.
Bara så där.
 
Gissa om vi har spelat fingerfotboll här ikväll…
 
 
 
Tack Tobias, Hedvig är superglad…