Tänk…
 

 
… vad tiden går…
Hon började i fyran idag.
 
Den där lilla loppan vi har.
Hon som är så busig, glad, ilsk, kärleksfull och omtänksam – allt på en gång.
Hon började fyran idag.
 
Hon som överraskade oss så kolossalt för snart tio år sedan.
Så alldeles väldigt kolossalt.
Allt för en ynka liten extra kromosoms skull.
 
Kromosomen som gjorde oss fundersamma.
Hur ska det bli? Hur kommer det att gå?
Kommer hon ens att få det bra i sitt liv?
Alla dessa funderingar och tårar.
Allt för en ynka liten extra kromosoms skull.
 
Så blev det så bra.
Tänk om vi hade vetat.
 
Tänk om vi hade vetat att hon när hon börjar fyran både skulle läsa och skriva, tala engelska och räkna lite grand.
 
Tänk om vi hade vetat att hon skulle spela fotboll som en gud och vara fenomenal på att häva ur sig klokord och parti och minut.
Tänk om vi hade vetat.
 
Det enda vi visste var att vi då, liksom nu, älskar henne förbehållslöst och att vi är så stolta över henne att vi nästan spricker. Inte trots den extra lilla kromosomen, utan på grund av den…
 
Hon började i fyran idag…
 
 
 
Lilla älskade hjärtat…