… och lilla H har längtat så…

 

Mest efter paketkalendern tror jag. Så mycket att hon när hon släntrade in till mamman och pappan mitt i natten hade hejdat sig och plockat med sig paketet. Vid fyrasnåret i natt försökte hon således övertala mamman att hon nog egentligen borde öppna paketet just då. Mamman tyckte annorlunda och för en gångs skull segrade mamman, efter löfte om att paketet faktiskt skulle ligga kvar då det var morgon på riktigt.

 

En tur till doktorn med Ludde genererade ett suddgummi från doktorns hemliga låda. Ja, inte till Ludde. Han känns aningen stor för det. Men lilla H fick traska med doktorn in i ett rum och kika i hemliga lådan. Hon gick göra det för att vi fått vänta en bra stund. Hedvig valde ett suddgummi i form av en ros och var lycklig för det.

I bilen upptäckte vi, eller Hedvig egentligen, årets kanske sista nyckelpiga. Mycket slö stegade den runt i taket, alldeles upp och ner och alldeles seg. Aningen märkligt att den första advent, och tillika den första december, se en livs levande nyckelpiga.

 

En skogspromenad genererade några vackra kvistar att ha inomhus. Första ljuset är tänt, glöggen smuttad på, pepparkakor och saffran har serverats och ja, söndagen är som den sig bör…

 

♥