En annorlunda start…
 
 
… på min lördag idag…
 
Idag har jag talat vid en kvinnofrukost i församlingshemmet där vi bor.
Det är inte vad jag brukar göra på lördagmorgnar.
 
Jag fick frågan redan i höstas om jag ville komma och prata om hur mitt liv med en extra liten kromsom är.
Glad kände jag mig. Glad över att ”folk” är intresserade och vill veta. Utan att fundera två gånger tackade jag ja till invitationen. Datum till idag bestämdes och jag har inte funderat så väldigt mycket på det sedan dess. Inte tills för ett par veckor sedan…
 
Sedan dess har jag funderat väldigt mycket.
Himmel och plättar (för att använda Hedvigs uttryck), vad har jag att säga som kan vara intressant?
Vad vill ”folk” veta? Vårt liv är ju både vanligt och inte.
 
Jag har funderat och funderat. Oj, vad jag har funderat!
Jag tycker inte att jag har så mycket att säga om vårt liv med lilla H. Vårt liv med henne rullar på, vi stöter på patrull ibland och då får jag gråta en skvätt och så får vi stånga oss blodiga. Men själva lilla H och vad hon tillför vårt liv, det är ju bara fantastiskt och underbart. Så är ju livet med ens barn, extra kromosom eller inte. Barnen är det bästa man har, men det kanske inte är vad ”folk” vill höra? Alltså har jag inte vetat ett dugg vad jag ska prata om vid frukosten idag.
 
Jag valde att prata om när Hedvig föddes, om att fler gärna hade fått säga Grattis till oss och vår fina lilla bebis. Det var ett barn som föddes, inte en diagos.
Jag pratade om hur det kan kännas och om hur man kan bli bemött då man plötsligt har ett barn som är lite olik.
Fördomar är oundvikligt att prata om. De är många, de är korkade och de osanna.
Jag pratade om hur jag ofta tänker på lilla H som en enda mindfulness-upplevelse som lär oss leva här och nu. Hur hon lär oss om vad som är viktigt i livet, verkligen viktigt. Hon påminner oss om det varje dag.
 
Det var en intresserad skara lyssnare som satt framför mig. De ställde frågor. Jag älskar frågor! Jag vill tusen gånger hellre ha frågor än att någon, i det tysta, gör sig egna sanningar om något de istället hade kunnat få svar på.
 
Jag är glad att jag tackade ja till att prata vid frukosten idag…