När en gammal, sliten sovtisha...

 
... är källan till lycka...
Avis.
 
På sovtishan, visst.
En gammal, sliten och extremt mjuk bomullstisha är ljuvligt, gosigt och liksom som snällt mot hela kroppen. Dessutom verkar sådana gamla sovtishor dofta gott av bara farten. Men egentligen är det inte tishan i sig jag är avis på. Det är den där lyckan. Eller, den där förmågan att känna sig så in i Norden lycklig över minsta lilla. De flesta av oss har tappat den förmågan. Det har inte lilla H.
 
När storasyster packar och packar för att flytta och leva studentliv blir det högar av saker att ge bort till båda fina småsystrarna. Allt ifrån smycken till kläder och prydnadssaker. Det är då hon ser den. Tishan som hon så många morgnar och kvällar sett Ebba i. Och som hon älskar. Ebba frågar om Hedvig kanske vill ha den?
 
Det är då det händer.
Det är då hon blir så lycklig att hon inte vet var hon ska göra av alla känslor som bubblar och far runt i kroppen.
 
Lyckan blir till fniss som blir till gapskratt.
Hon rusar runt i huset för att visa mamman och pappan.
Hon ber oss dofta på den.
 
 
- Känn! Lukta!
Den luktar som Ebba som ja' älskar!
Ja' har slutat me' pyjamaa nu faktis't...
 
 
Och oj, så gott hon har sovit i flera nätter.
Tänk vad en ärvd gammal sovtisha från högt älskad syster kan göra. Kärlek. Punkt.
 
 
Den där förmågan...
 
❤️
 
 
... and who the hell is Louis Vittonn...

När man kommer hem...

 
... till den här stjärnan...
Och resten av finaste familjen.
 
Då kan man tro att man varit borta länge, länge.
Fast vi pratar ett dygn. Det är härligt att längta, precis som att vara efterlängtad.
 
Att mötas av pussar, kramar, röda rosor och bästa kärleksförklaringen.
 
 
 
"Mamma, ja´ har tänkt på dej, längtat efter dej å´ drömt om dej.
Ja´ drömde om ett hjärta som de´ stog mamma i. De´ gjorde ja´.
Ja´ ville du skulle komma hem när du var borta mamma.
Å´ när ja´ såg dej när du kom hem så pumpade mitt hjärta..."
 
 
 
 
 
Ingen kan beskriva känslor så självklart som hon...
 
 
 
... älskade lilla H ...

Vi suger ut det mesta...

 
... av de sista semesterdagarna...
Njuter.
 
På olika vis.
Precis som sig bör.
 
Vi har en vana, eller ovana beroende på hur man ser på saken, att äta frukost i sängen de dagar pappan inte är hemma då det är frukostdags. Jag vet egentligen inte hur vi hamnat här, jag är ingen äta-frukost-i-sängen-människa. Egentligen. Jag ogillar kladd och smulor, jag gillar ordning och reda, servetter och rena fingrar. Jag älskar att dricka kaffe i sängen, gärna så fort jag slår upp ögonen. Men att äta frukost i sängen, det är egentligen inte vad jag tycker om. Eller var inte i alla fall. Med lilla H känns det plötsligt både mysigt, roligt, gosigt och härligt. Bara jag får borsta bort alla smulor ordentligt sedan. Och nej, jag går inte med på vare sig köttbullar med gräddsås och lingon eller tacos till frukost de dagarna. Inte heller korv stroganoff eller något annat matigt. Frukost-i-sängen-dagarna får det bli smörgås. Punkt.
 
Eller popcorn. Jo, det är sant.
Ja, inte popcorn till frukost, men som en liten side-order.
Hon, den lilla stora, hon är en mästare i att förhandla. Jag vet inte hur det går till men ofta, ofta blir det som hon vill. Som imorse. Då skulle nya brickbordet med plats för iPaden invigas. Det hade jag lovat igår. Pappan åkte tidigt hemifrån för att måla storasysters lägenhet och vi var själva hemma, lilla H och jag.
 
 
– Kan ja´ få köttbullar, sås å´ lingon?
 
– Inte om vi ska äta i sängen.
 
– Jo...?
 
– Nej. Du får det gärna men då äter vi vid köksbordet.
 
– Smörgås då? Två tack.
En med ost och en med mildost.
Tre pluttar mildost.
 
– Smörgås går bra. Och juice?
 
– Ja tack.
Å´ popcorn tack.
 
– Popcorn?
 
 – Ja.
 
– Inte till frukost Hedvig.
 
– Jo. De´ går bra. Ja´ vet de´.
De´ finns popcorn kvar från igår. På bänken.
Ja´ tar gärna popcorn också mamma...
 
 
Joråsåatt...
 
 
 
Lite popcorn en semesterfrukost gör kanske gott inombords...