Vi tar ärligheten...

(null)

... ett varv till...
Tydligen.


- Mamma!
Du är världens bästa mamma!

Hon säger det samtidigt som hon kramar mig och överöser mig med pussar. Jag blir varm i hjärtat, och eftersom jag blir blödigare för varje år som går blir jag även tårögd.


- Men åh Hedvig! Vad glad jag blir.
Tycker du verkligen det?

- Nä.
Skoja’ bara...



Snopet...

❤️


Frågor på det...? 

Vi står...

(null)

... framför spegeln...
Hon och jag.

Jag borstar och flätar hennes hår.
En av de bästa stunderna på dagen.
Så nära är vi. Hon och jag.
Samtal. 


- Mamma...

- Ja?

- När ja’ var liten va’ du ung.

- Ja, jo, ganska ung var jag.

- Nu är du inte ung längre...

- Nej... det är jag inte längre...

- Men du är inte gammal heller?

- Nej, gammal är jag inte riktigt.

- Men du är inte ung mer mamma...

- Nej, ung är jag inte.

- Du är inte ung men väldi’t söt tycker ja’!

- Tycker du det?
Tack älskling. Du är också söt.

- Ja.
Ja’ är väldi’t söt faktis’t.

- Verkligen.

- Ida’ ska vi hämta hem Ebba.

- Jaaa!
Vad roligt det ska bli!

- Hon är sötare än du mamma!

- Det tycker ja’ också.

- Ja. Så är de’ här i världen!



Hon, som får ihop sin världsbild genom ärlighet...

❤️


... vad jag älskar henne och dialogerna vi har...

När hon längtar så mycket...

(null)

... efter sina klasskompisar...
Och fröknar.

Så mycket att vi mailar fröken. Frågar om det finns tid för ett samtal på FaceTime.

En vecka utan älskade vänner, älskade fröknar och vardagliga rutiner - det är en lång tid. Särskilt när man bubblar över av saker man vill berätta. Och när man har stenkoll på schemat och vet vad alla hemma gör just nu. Även om man själv åker vattenrutschkanor och dricker äpplejuice så det står härliga till.  Så kan man ändå sakna.

När bästa, bästa fröken säger att visst kan vi facetimea. Torsdag klockan tio?  Det är då vi igen känner att lilla H ändå går i världens bästa skola med världens bästa och mest engagerade pedagoger. Jag har sagt det förut men säger det igen. Hedvigs skola är så bra. Mer än bra.

Klockan tio riggar vi upp oss i skuggan.
Efter lite trixande funkar samtalet och hela klassen är samlad. De undrar vad Hedvig gör och hon svarar att hon solar och badar. De säger Åh....  Hedvig frågar vad de gör, de svarar att de tränar på sånger till skolavslutningen. Hedvig säger Åh... 

Hedvig frågar vad de ska äta till lunch idag, de säger att det är tacobuffe’  idag, Hedvig säger Åh...   De frågar vad Hedvig äter, hon berättar att hon går på restaurang  varje dag, att hon mest äter hamburgare & pommes frites - de säger  Åh... 

Lycklig sitter hon här i skuggan på Cypern och pratar med dem hon saknar mest. Fint på något vis. Hon visar dem havet och fallskärmarna på himlen. 

Hon ler när hon hör bästis-Emils skratt, pratar om det hela dagen. Blir lycklig när K säger att de saknar henne och ännu mer lycklig över tanken på att de ses på måndag.



Lilla H i stora vida världen...

❤️


... långt bort men så nära ändå...