Bästa stunden på dagen...

 
... tycker vissa...
After beach.
 
Eller som idag, efter-pool-häng.
Hon torkar sig snabbt, tar på torra kläder och kryper ner i sängen. Med sig har hon sin iPad. Sin älskade iPad. Den som vi ömsom förbannar och ömsom tackar högre makter för. Mest är vi nog ändå tacksamma för den.
 
Hon vill ha "något gott".
Där. I sängen. Ensam.
Varje dag frågar jag om hon inte vill sitta i skuggan, på altanen, tillsammans med oss. Varje jag får jag samma svar:
 
 
- Nej tack, de' är bra.
Ja' vill vara hos mig.
 
Det skär lite i hjärtat, samtidigt som jag vet att det ju är sådan hon är, lilla H. Hon finner sitt hörn var vi än befinner oss i världen och där boar hon in sig, där vill hon vara, helst ensam. Så kommer hon till oss när hon själv vill.
Gott så. Ändå. Tänker jag.
 
Jag frågar vad hon vill ha för gott.
Hon undrar vad vi vill ha för gott.
 
 
- Jag tänkte göra som en tapastallrik med god skinka, goda korvar, ost, oliver och så...
 
- Åh! Ja' vill också ha så'n tallrik.
Fast utan oliver - ja' älskar inte oliver - och med banan, choklad och några chips också. Kan ja' få det tror du? Please? De' är lörda' OCH semester.
Och äpplejuice tack. Snälla? 
 
 
Så klart hon få en tapastallrik.
En självvald. Med banan, choklad, serrano, chorizoo, ost och några chips. Och äpplejuice.
 
 
- Glöm inte osten mamma! Den goda spanska...
 
❤️
 
 
Osten försvann först ner i magen...

Hon gör sig fin...

 
... vi går på restaurang...
Hennes val.
 
Hennes val av restaurang menar jag då.
Inte för maten skull. Nej, nej. Hade det handlat om maten hade vi hamnat på en helt annan restaurang. Då hade vi ätit indiskt. Igen. Chicken korma. Igen.
Det gillar hon.
 
Idag handlade valet av restaurang om servitören. Helt och hållet. Herre Gud. Allt handlar om den jättesöta, unga men ändå alldeles på tok för gamla servitören som hon har en crush på. Som hon går förbi varje kväll och som hon alltid får en kram av. Och som hon alltid ger en kram till.
 
Han ser hennes förälskelse och bjuder på ett extra leende,  han stryker henne över håret och säger att hon är en fin flicka. På ett bra sätt. Punkt.
 
 
 
Tänk ändå, vad det kan göra för ett klappande tonårshjärta. 
 
 
❤️
 
Omtanken värmer även mamma- och pappahjärtat...
 
 
 

En skön dag på stranden...

 
... men hemlängtan är stor...
Just idag.
 
Han har landat. Han är hemma.
Lilla Ludde Lurv. Som varit på andra sidan jorden. I snart tre månader. Ens barn fattas en när de inte är nära. Oavsett hur stora de blir. Så känner jag. Andra känner kanske inte likadant. Men jag gör. Oavsett det är naturens gång, att det är så det ska vara. Etc och jag vet och jag håller med men känner mig ändå lite halv utan mina tre små. 
 
Idag just hade jag velat klona mig.
Vara här. Vara där. Men det går ju inte.
Syster och finfina kompisar har mött upp och det med bravur. Kanelbullar, prinsesstårta, grill-middag och framförallt umgänge. Kan bara ana hur mysigt de har det, hur mycket de babblar i mun på varandra och skrattar tillsammans.
 
Samtalet nyss från just honom var det bästa på länge. Ett samtal med småprat om ditten och datten, och det där med att höra rösten. Med ens känner jag mig gladare fast han är där och jag är här.
 
 
Lilla gubben...
 
❤️
 
 
... så gott att ha dig hemma igen...