Du, mitt lilla barn...

 
... med en av jordens vackraste själar...
Du är så fin.
 
 
Så fin. Så vacker. Så älskvärd.
Ömtålig. Skör. Men också stark och beslutsam.
Som vi alla är. Vi sitter i samma känslobåt alla vi människor.
 
Jag ogillar mycket när folk säger att jag är stark.
När folk säger det till mig är det ofta i förhållande till min roll som mamma till dig. Nej, förresten. När folk säger så menar de att jag är stark som klarar av att vara mamma till ett barn med en funktionsvariation. Det gör mig ännu argare.
För sitt barn går man i döden. Det är inte att vara stark.
Det kallas kärlek.
 
Jag behöver inte vara stark för att vara mamma till dig. Jag älskar ju dig.
Jag behöver vara stark för att hantera runtomkringsituationer.
 
Jag är inte starkare än någon annan.
Tvärtom känner jag mig ofta både sårbar och skör.
Man får sina törnar i livet. Vissa hanterar man bättre, andra sämre.
Att få lov att vara mamma kan aldrig likställas med att få sig en törn.
 
Törnar kommer utifrån. De är skoningslösa och svåra att värja sig emot.
De kommer av fördomar och i form av elaka blickar och kommentarer, de kommer av en uråldrig, ickefungerande och försämrad lagstiftning som gör att föräldrar ligger sömnlösa av oro inför sina barns framtid. Egentligen är det dina törnar, men jag tar dem. Jag vill ta dem. Jag vill skydda dig. Anstränger mig å´ det yttersta för att hinna se, parera och mota bort dem innan du ens anar dem. Ibland lyckas jag, ibland inte alls. Då är vi ledsna och sköra tillsammans. Att vara på sin vakt år ut och år in kostar energi och dränerar även en mamma. Jag vet ju det. Ändå undrar jag varför jag går omkring och känner mig så... slut. Som om hela kroppen består av sockerdricka. Vissa dagar. Inte alla.
 
Men jag orkar. Det är ingen konst.
Jag orkar för att du är mitt lilla barn, för att jag älskar dig villkorslöst.
För det är just du, mitt fantastiska lilla barn, som hjälper mig att förstå meningen med livet.
Det är du som leder mig rätt när jag är vilse. Du som ger mig energi. Du som fyller mig med kärlek. Din närvaro, klokhet och existens gör mig helt enkelt till en bättre människa.
 
 
 
Du är mitt barn och för dig skulle jag gå i döden...
 
 
❤️
 
 
... det kallas kärlek...
 
 
 
1 lmmkbilder.blogg.se:

skriven

Jag tror att de som säger att du är stark att de inte menar något illa.
Jag inte alls att de vill skada dig på något sätt.
Ordet stark är ett ord man väljer när man vill säga något fint men man hittar inte rätt ord.
Som just nu hittar jag inte rätta orden utan har suddat ut dem ett antal gånger.
Avslutvis vill jag säga att jag älskar att läsa din blogg.

Svar: Så är det säkert. Ytterst få människor vill illa. Dock förstår jag inte "stark" i förhållande till sin barn... Det är inte ett val, man går över lik för dem oavsett hur trasig och skör man må vara. Inte sällan får jag i tillägg höra "Jag hade aldrig klarat av att få ett barn med funktionsnedsättning..." Nähä, tänker jag. Som om det vore ett val?! Det säger säkert även det i något slags gott syfte, som pepp. Men det är inte så det träffar. Det känns mer som att de tror att man själv besitter superkrafter och det vill jag lova, det gör man inte. Inte mer än andra föräldrar. Man tar emot det barn man får, man går i döden för det, funktionsvariation eller inte - DET är kärlek och jag är så innerligt tacksam att just lilla H kom till just oss. Mysigt att du tycker om min blogg <3 Du är så välkommen här <3
Jessica

2 linneahedstroms@hotmail.com:

skriven

Skönt med meditation!

Jag har idag arbetat med rökelser och mediterat!

med vänlig hälsning
Linnéa Hedström

Svar: Jag är dålig på meditation men jag försöker idogt 🙏🏼
Jessica

3 Anonym:

skriven

❤️❤️❤️

Svar: ❤️❤️❤️
Jessica

4 Anonym:

skriven

❤️❤️❤️

Svar: ❤️❤️❤️
Jessica

Kommentera här: