Matpiraten kan vara...

 
... familjens nya "buddy"...
Sant.
 
I alla fall har den förenklat vårt liv.
Eller, kanske inte vårt liv, men hela vårt matdilemma.
Ni vet grejen med att för det första komma på vilken mat man ska äta varje dag i veckan, och sedan grejen med att det gärna får vara någon ny rätt eller åtminstone en ny variant av en i hemmet vanligt förekommande rätt. Addera till ekvationen den omöjliga lösningen att alla ska ha lust att prova nytt, lust att smaka nytt, och icke att förglömma grejen med att det hade varit kul om man hjälptes åt att planera, handla och laga middagar. Tillsammans är fint. Men tillsammans på ungdomars vis är inte alltid detsamma som tillsammans på föräldrars vis.
 
Så kom jag i kontakt med Matpiraten.
En kortlek med sex olika varianter av spel, där vinnaren komponerar middagen genom de kort hen har spelat sig till. Helt ärligt så anade jag en invärtes suck när jag förstod att det var ett spel. Tid att spela har jag, om inte annat så tar jag mig den tiden. Jag gillar att spela spel, gillar tillsammansgrejen med spel. Men lilla H i kombination med nytt spel är inte helt enkelt. Och målen med Matpiraten för mig var att dels slippa få idétorka varje vecka, men också att få Hedvig att bli nyfiken på nya rätter, att inte alltid köra i gamla hjulspår, att våga prova. 
 
Så kom Matpiraten kom med posten.
Lite planerat nonchalant berättade jag om det och att vi "väl får prova det en dag när vi känner att vi har tid". Lika nonchalant lade jag kortleken och alla roliga instruktioner på köksbordet. Jag lät dem sedan vara. Jag vet att nonchalansen från mig kring något nytt gör henne nyfiken. Och mycket riktigt. Hon kikade på kortleken när hon gick förbi, läste instruktionerna. Jag lyssnade, sade att det låter kul, vi provar en dag. 
 
 
– Men kan vi prova nu?
 
 
Frågade hon dag tre.
"Absolut", svarade jag och så satte vi igång.
Fram med kortlek, instruktioner och veckomatschema. 
Hedvig fick välja vilket av de sex sätten vi skulle spela på.
Hon valde "Finns i sjön". Ett välkänt och därmed tryggt spel.
 
Vi spelade och hade galet kul.
Kortleken är uppbyggd av fyra livsmedelsgrupper: antioxidanter, nyttigt fett, kolhydrater och proteiner. Den är dessutom kategoriserad i ett visuellt bra snitt. Hedvig snappade direkt. Spelet går ut på att samla sju kort där minst en av de fyra olika grupperna finns representerade – för att man behöver få i sig varierat för att kroppen ska må bra. När spelaren känner sig nöjd med sina kortval så kan man utse sig till vinnare. Poff! Så är en av veckans middagar klara.
 
Det fantastiska med detta är att Hedvig till sin första rätt, förutom kända livsmedel som pasta, grädde, paprika, smör och morot valde bacon – hon älskar inte bacon – och zucchini som hon tidigare envist vägrat smaka.
 
Av ovan svängde vi ihop en fantastisk pasta carbonara med vitlöksfrästa morätter och zucchini som tillbehör. Hedvig har aldrig, jag upprepar aldrig smakat på pasta carbonara. Hennes stående kommentar när det serverats här hemma har varit "Jag vill gärna ha pasta carbonara utan carbonara..." Med andra ord vill hon bara ha pastan.
Men så lagade vi ju hennes vinst. Och som hon åt.
Hon gav rätten tre stjärnor av tre möjliga.
 
När hon vann andra omgången var veckans andra middag klar.
Av lax, fröer, lök, nudlar, kronärtskocka, oliver och kikärtor slängde vi ihop en middag med lika stor entusiasm som dag innan – och vi gjorde det tillsammans.
 
Lax med sesamfrön ugnstektes, kikärtor och lök blev till hummus, kronärtskockan kokade vi och serverade med smör och salt, oliver blev en sideorder.
 
Laxen konstaterades vara jättegod "trots" sesamfrön, nudlar som hon hittills vägrat smaka visade sig vara en ny favorit, hummusen älskade hon verkligen inte, inte heller kronärtskockan men – hon smakade nyfiket. En vinst i sig tänker jag.
 
Tredje vinsten kammades hem med hjälp av nötfärs, tomater, broccoli, nudlar, tomater, gurka, smör och olja. Av detta lagade vi italienska köttbullar med tomatsås. Succé igen, förutom att vi stekte köttbullarna lite för hårt. Men  – hon provade.
 
Hedvig ser sig som vinnare av tre spel, jag ser mig som vinnare i vardagspusslet.
Win-win med andra ord och Matpiraten är definitivt här för att stanna.
Jag ska inte överjobba, inte göra detta varje dag.
Då kommer hon att tröttna.
 
Men eller två dagar per vecka vore finemang.
För oss alla och på massa olika vis.
 
Vi spelar och umgås.
Vi planerar, handlar och umgås.
Vi lagar mat och umgås.

Och hennes delaktighet skapar nyfikenhet och lust vilket gör att hon vill prova nya rätter samtidigt som hon lär sig att kroppen behöver flera olika saker för att må bra.
 
 
 
 
 
Att det kunde vara så lätt att väcka nyfikenhet...
 
 
 
 
 
... hon som vill bli kock bland annat...

Kommentera här: