Det är...

(null)

... faktiskt tufft...
Emellanåt.

Att vara funkisförälder. Ett ord jag förresten ogillar mycket. Men det är tufft. Skittufft. Men, vill jag understryka, det är inte hon som tuff att deala med. Hon är bäst. Jag vill att hon ska vara precis som hon är. Precis så. Hon  plockar ner mig på jorden och livet i de viktigaste beståndsdelarna. 
Stort. 

Hon är hundra procent ärlig. Kan inte intrigera, prata bakom ryggen, ljuga eller vara falsk. Hon lär mig så otroligt mycket. Om kärlek, godhet, ärlighet och om livets viktiga. 

Visst, det är tufft att liksom inte kunna lämna småbarnsåren helt. Hur mycket jag än älskade de åren så har ju var sak sin tid. Eller bör ha, brukar ha, eller hur jag nu ska uttrycka mig. Småbarnsåren bör/brukar avösas av något annat. Hos oss gör de inte det. Inte helt. Nytt kommer in så klart. Nya utvecklingsfaser, tonår och allt, men mer som en mix med småbarnsåldern som till viss del stannar kvar.
Hos oss är alla åldrar på en och samma gång.
Det gäller att hänga med.

Det är lite tufft att passa, ordna, fixa och dona. Det är tufft att ha svårt med barnvakt. Att inte kunna åka iväg en natt eller två utan att planera låååångt i förväg.

 Det är tufft och energikrävande att slåss mot försäkringskassa, kommun och till viss del landsting. Att ständigt behöva förklara och försvara. Som om vi hittade på.

Det kanske allra tuffaste är att möta fördomar, parera för konstiga blickar och kommentarer utan att helt gå sönder själv. Och det allra svåraste med att vara funkisförälder, tycker jag, är att bygga hennes självförtroende samtidigt som annat raserar den ideligen.

Men man gör det. Man fixar det.
För att man älskar villkorslöst.
Så klart.




Inte något vill jag byta bort...

❤️


... jag önskar mig emellanåt bara lite mer styrka, kraft och ork...
1 Anonym:

skriven

Du är så klok. Du skriver på ett sätt som man känner igen precis på pricken, men inte alltid kan förklara. Det stämmer verkligen till 100 % . 😍❤ Har väldigt ont i mitt hjärtat just nu, när min 17 åriga tjej inte hör in bland andra barns sommarlovsaktiviteter😢😡

Svar: Tack för fina ord.
Ja... detta sommarlov... Ingen av Hedvigs kompisar går på fritids, mest ”småttingar” som hon säger, och hon tycker inte det är så roligt hur mycket roligt de än hittar på. Det svider i hjärtat samtidigt som jag anar att hon har roligare där än ensam hemma när vi måste jobba... ❤️
Jessica

2 Nina:

skriven

Å det är xakt därför alla Prinsar och Prinsessor väljer sina päron med omsorg, alla skulle inte palla med trycket.
Håller med dig om det svåraste, det är tungt i hjärtat, tur att man får all kärlek däremellan, det är som den bästa bensin för hjärtat!❤️

Svar: ❤️❤️❤️
Jessica

3 Anonym:

skriven

Kan hon ha en kontaktperson ?
Läger?
Kan hon få försöka få vara hemma själv?
Kan hon med rätt stöd vara hemma själv ?

Svar: Kontaktperson har vi haft men hon kan av olika anledningar inte ha det uppdraget för närvarande även om hon finns kvar nära oss. Läger har vi provat men det funkade inte då lilla H har svårt att sova bort. Hon kan vara hemma själv en stund, absolut, och vi tränar på att utöka tiden. Vis av erfarenhet vet vi att vi får skynda långsamt...
Men den biten är ändå inte den tuffaste och svåraste biten om jag ska vara ärlig. Det är så mycket annat som dränerar mig emellanåt ❤️
Jessica

4 Anonym:

skriven

A ok.
Kan hon få en ny kontaktperson?

Har lilla h en lätt eller medelsvår utvecklingstörning?

Svar: Få och få, det handlar ju om att rätt person ska möta Hedvig. Vi tänker inte introducera någon-vem-som-helst-bara-för-att. Det får vara någon vi alla känner passar.
Tja, jag vet ärligt inte hur man definierar/graderar IF - det känns inte särskilt intressant faktiskt.
Jessica

Kommentera här: