Där går hon...

(null)

... rakt ut i havet...
Lycklig.

Hon är sanningen, ärligheten.
Hon är klokheten och visheten.
Vår läromästare.

Hon stakar ut stigen och vi följer efter.
En stig som sällan är varken den rakaste eller den enklaste. Men det är hennes stig och därmed vår.

Hon visar vägen.
Ibland går vi vilse när vi följer.
Särskilt om vi försöker gå före går vi vilse.
Då kommer vi ofta fel. Tappar bort henne en aning. Får göra om och göra rätt. Då blir det bra igen.

Älskade lilla barn, vadvore vi utan dig? 
Vad vore vi utan dina tankar och funderingar, utan dina klokord? Jag vet. Vi vore så oändligt fattiga. Att få ta del av dig, njuta av dig och följa dig på livets stig är en rikedom svår att toppa.

Lycklig strosar du ut i havet.
Medan jag hoppar upp på en sten för att inte förfrysa fötterna, fortsätter du rakt ut i havet. Skrattandes, snurrandes. Bara för att.

Bara för att livet i detta nu är snällt emot dig. Och bara för att din mamma är en badkruka.
Och bara för att du vill och kan.


Bara därför skrattar och snurrar du...

❤️


... lyckliga lilla hjärtat...

Kommentera här: