Vi går...

(null)

... till frukosten...
På rad.

Så går vi.
Hedvig i täten.
Hon tittar till på en familj till höger om oss. En familj med två flickor. Med tanke på att Hedvig uttryckt ett tydligt ogillande mot låååånga blickar mot henne själv ber jag Hedvig att sluta titta så väldigt.

Hon blir ivrig, tittar på mig och ler som om hon hade hela solen inom sig.

- Ja men mamma!
Ser du inte? Flickan har ju Downs syndrom! 
Precis som ja’! Nu blir ja’ varm och lyckli’ i hela kroppen!

Och jag blev också alldeles varm och lycklig  i hela kroppen. Särskilt idag. Särskilt efter samtalet igår. Det kändes bra på något vis.

Vi pratade mycket om att när man tittar, om man tittar,  och blir varm i hjärtat så måste man visa det med ett leende, kanske med ett hej och framförallt med mycket värme. Då är det ju okej ändå. Hedvig håller med, hon känner när någon tittar för att någon blir glad. Tvärtom älskar hon inte. Så klart. Vem vill bli tittad på på "fel" sätt? 

Så visade det sig att mamman till denna lilla flickan L gått i min parallellklass upp till årskurs nio - vi har inte setts sedan dess. Så ses vi här. Bara så där. Och vi har tre barn var, varav varsin liten tjej med Downs syndrom - som  bara borde bli tittade på med kärlek och värme i denna hårda, tuffa värld.



För Hedvig kändes det fint att ses...

❤️


... för mamman och pappan likaså... 

Vi är på flygplatsen...

(null)

... där är mycket folk...
Många barn.

Plötsligt säger hon, vårt yngsta hjärta med den vackra själen som vi vill skydda från allt ont:


- Nu kommer många titta på mej...

- Vad menar du?

- De kommer titta på mej för ja’ har Dans syndrom...  Ja’ vill inte det! 

-Vad vill du inte?

- Att människor ska titta på mej...

- Men de tittar kanske för att du är söt?

- Nej. För att ja’ har Dans syndrom.

- Kanske. Eller både och?

- Hur menar du nu?

- De kanske tittar för att du har Downs syndrom men också för att du är söt?

- Mm... ja’ vill inte folk ska titta på mej.

- Jag förstår det.
Men hur känner du när du möter någon som har Downs syndrom?

- Ja’ blir varm i hjärtat ja’!

- Precis!
Tänk om alla de som tittar på dig gör det för att de blir glada och varma i hjärtat när de ser en liten tjej med Downs syndrom? Kanske du kan tänka så så blir det inte så jobbigt?

- Liten är ja’ inte!
Ja’ är en ungdom ju.

- Nej, liten är du inte.

- Men söt är ja’ mamma!
Heller hur?!

- Du är sötast, snällast och godast i hela världen Hedvig.

- Tack mamma.


Lilla gumman, så mycket du har att brottas med...

❤️


Vi "tar" dem tillsammans hjärtat, med vänlighet och godhet "tar" vi dem och får dem att förstå att just du är världens bästa...





Livskvalitet måste vara...

(null)

... något av meningen med livet...
Visst?

Vad är egentligen livskvalitet?
För lilla H är det att komma hem med taxi en dag som denna, att i taxin ringa hem och önska mellis i skuggan på altanen, att äta den önskade mellisen och samtidigt berätta om dagen som varit.

Livskvalitet en dag som denna är för Hedvig att sitta i skuggan på altanen och äta vindruvor, spela lite tennis  med mamman, äta en päronsplitt och sedan ta sig ett dopp i det iskalla havet.


Livskvalitet är att också veta ett det blir ett dopp till eller två ikväll...

❤️


... hon kan det här med livskvalitet, lilla H...