Långfredag...

 
... årets skönaste dag...
Tänker jag.
 
Kanske tänker jag inte så övriga dagar på året. Men på själva långfredagen tänker jag så. Varje år.
 
En dag utan krav. Utan måsten.
Jag är full av krav och måsten. Nästan alla andra dagar på året har jag stora och höga krav på mig själv. Varför vet jag inte. Inte heller lever jag upp till dem, men de finns där. Alla dagar utom denna. Inte det heller det vet jag varför. Jag njuter bara.
 
Kaffe i sängen. Sen frukost. Lång frukost. 
Småfix hemma. För kallt att plantera men tillräckligt varmt för att fika och äta lunch utomhus. Också tillräckligt varmt för att måla ägg utomhus, i solen. Vi målar och lilla H utbildar mig i traditionen påsk. Minns jag verkligen att Jesus blev uppspikad på korset? Nej, jag minns inte men jag vet, svarar jag och svaret förbryllar henne. Då minns du ju, menar hon. Jag minns att historien är sådan svarar jag, men jag var ju inte med.
 
 
- Va’?! Var du inte?
Men du är ju gaaaanska gammal ändå mamma...
 
- Ja, fast jag levde ju inte när Jesus levde.
 
- Men han dog ju.
 
- Ja men när han levde, levde ju inte jag.
 
- Inte? 
 
- Nej.
 
- Men när han dog då?
Levde du då? 
 
- Nej, inte ens då.
 
- Nähä...
Hans mamma blev väääldi’t glad när han levde igen.
 
- Tror jag det.
 
- Jag älskar dig mamma...
 
- Jag älskar dig också gumman... 
 
- Lika mycket som Jesus mamma?
 
- Mer än så.
 
- Tack.
 
 
 
Så går vår konversation när vi målar ägg i solen, på årets skönaste dag.
 
 
Lilla H & jag...
 
 
❤️
 
 
 
Ja, och så Jesus så klart...
 
 
 
 
 
 

Kommentera här: