Jag återkommer ofta i tanken...

(null)

... till det där med att vara både liten och stor...
På samma gång.

Inte på det viset man kan känna sig jämt och samt - himmel, jag känner mig ofta liten och osäker fast jag är "bra gammal" numer. Nej, jag menar när man är både liten och stor. På samma gång. I olika situationer.
På riktigt.

När man älskar fiskdamm, pyjamashjältarna, snuttefilt och godnattsaga - och samtidigt älskar smink, en stängd dörr till sitt tonårsrum och ungdomsgården.

När man vill sitta i knät och tycker att lekland är det bästa som finns. När man hoppar jämfota av glädje över att favvomaten serveras eller över ett besök i leksaksaffären men samtidigt pratar sex och samlevnad i skolan - för att det behövs här och nu. Att ha mens och inte förstå varför, och inte heller förstå varför man plötsligt inte kan bada i havet hur som helst - när det är så himla roligt att hoppa, dyka och simma.

När man funderar över varför just en själv har Downs syndrom när inte alla andra har det. Och tycka att det är ganska härligt att vara speciell, men också var väldigt ledsen när man inte alltid klarar allt som "alla andra" klarar. Och alla som älskar just lilla H förklarar att de inte heller klarar allt , för det gör ingen - och hon säger att det är skillnad...

Det är inte lätt att vara tonåring what so ever men det är bra mycket jobbigare om man har en extra kromosom. Tror jag.

Inte heller är det helt enkelt för mamman och pappan att "hänga med" i svängarna. Vi tänker bort faktiskt ålder, vi tänker Hedvig kort och gott.  Ibland felar vi. Då får vi  göra om och göra rätt.



Ibland är det svårt att vara både liten och stor på samma gång - ibland är det en tillgång... 

❤️


... ibland är jag avis, ibland tycker jag det är orättvist å’ älskade lilla H:s vägnar...
1 Nina:

skriven

Ingen lätt nöt att knäcka! Men jag väljer ändå att se det som en tillgång, att hon vågar vara både liten och stor-på samma gång. Allt hade varit så mycket jobbigare om hon inte hade de stunderna av gos och krypa upp i knät, även om hon inte håller med mig!
Min tonåring skulle aldrig våga vara liten, det är han för cool för, även om jag tror att han skulle behöva det ibland och kanske tom vilja nån gång. Hon är lite för smart lilla H, hoppas hon kan landa i tillvaron liten o stor samtidigt❤️
Förstår att det är många svängar att hänga med i, men jag tycker ni verkar ha en utmärkt koll på läget! Själv ska jag på utflykt med brorsan på söndag hoppas jag, vi hoppas på en bra dag😄

Svar: ❤️
Jessica

2 Anonym:

skriven

å ibland är det bättre med mer svåra utvecklingstörningar där man inte är medveten om det annorlunda

Svar: Nja... jag vet inte vad jag ska svara dig riktigt... Alla har vi vårt att brottas med, oavsett funktionsvariationer. Det är svårt att mäta vad som skulle vara bättre och sämre tänker jag.... För vad ÄR annorlunda? Egentligen? Der är oftast andra som sätter den ”stämpeln”...
Jessica

3 Anonym:

skriven

Älskar hur du skriver. Så fint. Kram

Svar: ❤️
Jessica

4 Anonym:

skriven

Älskar hur du skriver. Så fint. Kram

Svar: Tack för fina ord!
Kram ❤️
Jessica

5 Anonym:

skriven

helt sant.


Svar: ❤️
Jessica

Kommentera här: