Vi har turen...

(null)

... att bo nära havet...
Väldigt nära.

Så nära att vi sällan spenderar timmar på stranden. Istället går vi mer och badar för att sedan gå upp till altanen och trädgården igen. Ganska nytt för mig som spenderat hela min barndom på klipporna under sommarhalvåret. Och som gett mina barn samma barndomsminnen. Tills vi flyttade hit.

Nu går vi ner och badar. Och går hem.
 Vi går ner och fiskar krabbor. Och går hem.
Vi går ner och fikar. Och går hem.
Vi går ner och spelar strandtennis.
Och går hem.

Men så har hon blivit stor i mångt och mycket.
Vill gärna, som alla andra tonåringar, vara ifred, sitta med sin iPad, kolla Facebook, Instagram, snapchat, Musically och allt vad det heter. Jag har förresten allt numer. Inte för att jag har ett behov, men för att jag vill kunna delta i hennes värld. Tack och lov för äldre syskon som inviger mig i alla dessa "världar".

Jag känner mig glad, och faktiskt lättad på något vis, över att lilla H vill ha just denna egentid som de flesta tonåringar vill, behöver och bör få ha. Vissa av er förstår min lättnad, vissa av er undrar kanske hur jag menar. Jag menar bara att jag känner mig lite lättad över att det mesta inte är så annorlunda. Jag knäpper folk på näsan lite överallt och varstans, människor som tror att annorlunda är tokigt, konstigt, svårt och allt vad jag kan få höra. Jag säger alltid - alltid - att Herre Gud och himmel och plättar, det är människor vi pratar om och människor är olika. Låt det vara så. Människor är i mångt och mycket lika. Men lika ofta är de olika. Funktionsvariation eller inte. Många tror att allt, exakt allt, är annorlunda om man har en extra kromosom. Så är det inte. T ex inte vad gäller tonårshäng.

Men tonårshäng inomhus medför att jag blir stressad av mitt barns stillasittande, innesittande. Med Lilla H som med mina andra hjärtan. Jag försöker hitta på "aktiviteter" i lagom utsträckning att få med henne på. Därför packade jag kylväskan häromdagen, sade att vi går till stranden och solar och badar och bara hänger några timmar. Äldsta hjärtat, yngsta hjärtat och jag. 


- Som när ja’ var liten och vi bodde i andra huset?

- Precis.

- Jaaaaaa! 


Så det gjorde vi.
Ett par timmar solade, badade och fikade vi.
Idag ville hon ha repris. Med lunch.


- Det är så himla mysi’t mamma...


Det var det.
Även om både bad, fika, lunch och bad igen var avklarat inom loppet av en timme så var det himla mysigt. Kvar blev vi med Bamsetidning och högläsning av Nils Karlsson Pyssling. Hon blir irriterad när jag nästan somnar när hon läser för mig. Jag förklarar att det är så himla mysigt att lyssna till henne när hon läser att jag kopplar av så till den milda grad att jag slumrar till lite.


- De’ är bra mamma.
Koppla av du. Du har ju semester nu...


Lilla hjärtat...

❤️


... vårt tonårsenvisa lilla hjärta... 


1 Anonym:

skriven

Men så mysigt att samtidigt vara litenz

Men samtidigt jag är 28 och har familj och jag älskar att vara "liten och läsa Astrid Lindgren"som tur är har jag nu barn så det är ok att göra det nu hehe. Älskar även Bamse. Tyvärr finns det en föreställning att man är antingen stor eller liten. Men jag tycker varför då. Ibland när man måste är man stor ibland när det passar lite mindre

Svar: Sant. Man är stor ibland och liten ibland. I alla fall känns det så, livet igenom. ❤️
Jessica

2 Nina:

skriven

Hon är så otroligt gullig och klok!
Rart att hon förstår att en mamma kan behöva vila lite på semestern❤️

Svar: Mmm, fast jag tycker nog inte hon efterlever min önskan direkt 😂
Jessica

Kommentera här: